tänkvärdt, herrligt och godt deri, men tillämplige ti vår tid äro de väl icke, som den sansade ock med gifvit, åtminstone icke i allo. Således undrade inge heller så mycket på landshöfdingen, som begärde hjelj ty han kunde det väl behöfva, men konsistorium tyck te man var väl lätt på tråden, som gaf den utan be tänkande, ty annars hade den icke gerna kunnat bli: va sådan. Ingen kan vara så okristlig, att han vill det konsistorium skall förgäta sin pligt, nej alldele tvertom; och afseende hade konsistorium derföre myc ket väl kunnnt fästa på landshöfdingens begäran, s pass neml. som den förtjente. Borde man icke me skäl kunnat vänta det? För att nu göra den um skrikna skrifvelsenp, helt oskyldig, företager sig de sansade, att på ett ganska kostligt sätt utlägga den då han nemligen låter den innebära blott en uppma ning till pastorerna att ej neka kronobetjeningen upp lysningar om personers frägd, när så begäres, eller på det högsta, att samverka till god ordning och lag lydnad. Huru är det möjligt, att en sansad West göthe, kan vara så simpel och enfaldig i sina utlägg ningsförsök ? Westgötharne, de sansade serdeles, plä icke vara kända för sådana dummingar. Sjelfva sali; Dumbom skulle knapt hafva kunnat nappa på den kro ken. Begriper då den sansade ej, att presterskapet icke behöfver serskildt uppmanas till något, hvad bå de deras pligt och samvete fordrar? Har han någon sin hört, att det blifvit nekadt kronobetjeringen be tyg om personers frägd, när det bordt afgifvas Spionsystemet kan en sansad icke älska! Och vil han göra den snygga insinuationen, att pastorerna : Skara stift behöfva, att af landshöfdingen och koensi: storium specielt beordras, till att verka för god ordning och laglydnad? Jag är rädd, att han gör konsistorium en slät tjenst, om han så tolkar dess ord. Bättre tänker då undertecknad om ruvarande konsistorium. Hvarföre bifogade ej den sansade Westgötheo äfven landshöfdingens skrifvelse, så hade man kunnat få höra huru den lät? Kanske var den mycket god. Slutligen, för att göra sig riktigt grön och alldeles nedslå den arme korrespondensartikelförfattaren, ty den sansade är en väldig man, låter han påskina, att Aftonbladsinsändardn säkerligen icke nedskrifvit sina anmärkningar, om han bättre läst sin Wilskman och Wihlio,. Och äfven här har den Guismannen burit sig litet tafatt åt, och stött på en förargelseklippa, som han säkerligen icke anat. Just derföre, att man känner till sina skyldigheter och sett sig litet om, behöfver hvarken landshöfdinoge eller konsistorium med pekpinne liksom utvisa den; och om utvisningen på kö pet tycks skrida öfver gränserna och befogenheten, är det väl icke urderligt, om den gisslas och förlöjligas. Den som vill ha någon riktig kunskap i kyrkolagfarenheten, gör Ilokast i att icke läsa Wåhlin, hvilket ock den sansade Westgöthen bordt veta. Efter denna lilla belysning behöfs ingen tunna krija för att räkna ut, på hvilken sida betiserna äro. Också en sansad Westgötlhe. EESK EN DE (Insändt.) Till Redaktionen af Aftonbladet! Författaren till Nord oeh Söder char vid genomläsningen af det fragment utaf: detta arbete Red. behasat aftrycka i sin följetong för sistl. Ti dag blivit ippmärksam på ett af någon tillfällighet begånget miss.8g, som han destohellre anhåller få rättadt som detta utdrag, genom Aftonbladet blifvit allmännare spridt, in boken måhända kan blifva: Le Marais och Place Royale i Paris äro icke, såsom det i denna uppgives, belägna på Seinens södra sida jemte Faubourg S:t Termain, Palais de Luxembourg m. fl., utan på den rorra, i närheten af Boulevarderne S:t Martin och 5:t Antoine.