till följd af den strängt iakttagna enhelen, scenen e förändras och ridån förblifver uppdragen stycket ige nom, äro entreakterne så godt som inga och derige nom förklaras möjligheten att på en qväll gifva en sj ansenlig mängd akter. I öesthetiskt hänseende stå, vid Theatre Francais utförandet af tragedin och komedin på helt olika pla ner. Det är troligt att Fransmännen ej äro af dei tankan, men jag vågar tro att hvarje bildad fremlin; ej kan vara af någon annan. Det tragiska skådespe lets innersta väsen och natur hafva Fransmännen al drig uppfattat, hvarken såsom författare eller skåde spelare. Jag har ej sett TALmA, men om han verkli gen var sann och stor, så förmådde han åtminston icke inverka hvarken på sina medbröder eller på den som uppvexte och bildades under hans ögon. En de klamation, som är i högsta grad emphatisk och son slungar ut första delen af versen eller meningen me stentors-stämma och låter sednare hälften försvinna gomen eller strupen, — en anfäktning i kropp oc armar som närmar sig ledvridning, — rullande me ögonen och konvulsivisk förvridning af ansigtsmusk lerne samt, i passionens mest exalterade ögonblick allt detta i sin högsta potens och dertill ett reciteran de som icke mera är tal, utan ett artikuleradt vrå lande — se der en tragedi, spelad på Theatre Fran cais, Frankrikes i alla fall yppersta tragiska scen men skolan är en gång sådan och artisterne kunnp ej vara annorlunda, ehuru flere bland dem obestrid ligen ega förtjenster, dem mångårigt studium måst och ensamt kan gifva. I det stumma spelet ega d I bästa bland dem stort värde och kunna, i vissa fall häri tjena till förebild. De få blott icke tala elle alltför mycket röra sig — då är det angenäma, sann esthetiska intrycket förbi. De som hos oss minna (aktören, numera Ööfverdirektören ÅBERGSSON såsor Leicester i Maria Stuart eller LINDMAN Och COLLBER i vissa scener af Korssfararne m. m., bafva ett ur I gefärligt begrepp om den Franska tragedin i sina me: