UNDERSÖKNINGEN ANGÅENDE TILLVERKNING AF FALSKT STÄMPELPAPPER. (Forts. från A2 2853.) Rätten har pröfvat hvad sålunda förekommit ock anfördt blifvit, samt finner Lagström icke vara, emol sitt nekande öfverlygad att hafva i förfalskningsbrotte deltagit; men emedan han, såväl geeom Nilssons bref deri ofta häntydes på dennes principaler, Nilssons brist på kartor för tillfället omtalas, Lagström uppmanas att reqvirera kartorne någon tid innan de behöfdes, som af de hemlighetsfulla uttryck, hvilka Nilsson var angelägen att för affären få begagna, kartepartiets outtömlighet och den höga rabatten, icke kunnat, med den omdömesförmåga, som i öfrigt hos Lagström förmärkts, föreställa sig att Nilsson erhållit sina kartor på det sätt han skall hafva uppgifvit, eller att dessa voro rigtiga; ty och oansedt två vittnen intygat att Lagström för dem vid serskilde tillfällen omtatat att han köpt, icke att han fortfarande köpte kartor af Nilsson, hvilket förra destomindre kunde fördöljas, som häradshöfdingen Gadd redan förut varnat för denna handel; anser rätten Lagström öfvertygad att hafva begagnat veterligt falska kartor och såmedelst svik ligen dragit under sig kronans ingäld; hvadan och enär af de kartor Lagström från Nilsson bekommit och erkännt sig hafva användt, ej flere än 3 för sammanlagdt värde af 44 rdr rgs blifvit till rätten öfverlemnade och befunnits efterapade med de hos Hus. berg funne verktyg; rätten dömer Honom, possessionaten Lagström, enligt förut åberopade lagrum, att stånda dubbel tjufsrätt och således böta sexdubbla värdet af de efterapade kartorne med 84 rår bko till tre skiftes, samt att derförutan undergå offentlig kyrkoplikt, och till Stats-verket ersätta kartornes värde med 44 rdr samma sedelslag; men förmår han ej böterne utgifva, skall han i stället hållas i fängelse vid vatten och bröd å länshälktet i 21 dagar. 6:0. F. d. polisgevaldigern G. Crona har erkännt, att han under sistlidet år till Husberg aflåtit ö stycken bos Husberg funne bref, hvari åtskilliga hemligbetsfulla uttryck förekomma, såsom: om rest på A:sta emottagningen, hvaraf ; vid liqviden räknats Crona till godo; om ordinarie personer, med hvilka Crona fått att göra och med hvilkas skuldsedlar man måste vara nöjd; om möjligheten att kunna afskaffa större och mindre belopp samt att göra affärer till deras gemensamma nytta i en ganska betydlig skala; om Cronas önskan att Husberg borde taga stora, ju större ju bättre, emedan allt förmodades gå bra: om hand lingar, som Crona af allt hjerta från Husberg cfterlängtade för att vid nästa månads ting använda; om Cronas begäran att erhålla af alla sorter, ju lägare ju bättre, och till buru stort belopp som helst, derför Crona hade asättning: om små handlingar, hvilka under tinget borde inlemnas, och om den höga roll, som spelades på Husbergs bekostnad och andras heder till den grad, att ord ej behöfde nämnas; att ban vidare och efter det han i början förnekat sig hafva sålt några kartor till Hr häradshöfdingen Jacobi, slutligen, öfvertygad derom genom bemälte bäradshöfdings och häradshöfdingen Nordstedts vittnesberättelser, erkännt att han till den förstnämnde försålt kartor med 400 rdr bko stämpelvärde emot rabatt af 8 procent, äfvensom att ban till bemälte Hr häradshöding framställt ytterligare försäljningsanbud, hvilket dock ej antagits; att han jomväl erkännt sig hafa a än Et ät bs rn a a AE Son Ran a