skakande effekter, sådan den var ännu för 7 år se dan. Mille RAcHeEL har författaren icke sett. Med kom dien är förbållandet helt annorlunda elle var det åtminstone, ty Thatre Francais har i dett fach på de sista åren gjort stora, möjligen obotlig förluster: Gutaup, MONROSE har döden bortryckt oci m:lle Mars spelar icke mera. Det är redan i det fö regående antydt, att komediea är Fransmannens rätt: element såsom skådespelare och Franska skolans hög sta förträfflighet representeras obestridligen af Theatr Francais. Hela den Fransmannen medfödda finhe och elegans i ton och skick, som i det verkliga lif vet, numera, egentligen blott återfinnes hos fruntim ren, har Theatre Frangais velat bibehålla med hel renheten af en dyrbar, djupt vördad tradition. Mo LIERE kan ej spelas af andra än Fransmän, och den som med en stor böjlighet i talang och en fin upp fattning, studerat dessa. Bland sådana förtjenar vå nyligen aflidne HJORTSBERG att nämnas i ett af d främsta rummen. Efter ait hafva sett Theatre Fran cais, skall man måbända tillerkänna denne hos oss sin väg alldeles ensamme skådespelare mindre origi nalitet, men man skäll inse att han med stor siick lighet studerat in sig i en skola, den han hade till fälle att lära känna både på stället, som jag tror, oc hos utmärkta talanger, som från henne utgått. Et bevis på denna skolans magt och tillika på den nog grannhet hvarmed traditionen inom den vårdats, lem nade jemnförelsen emellan GUIAUD Och HJORTSBERG Tarlufe (Orgons roll) Preciuses ridicules m. tl. D båda utmärkte männen, ungefärligen jemnåriga, had troligen aldrig sett hvarandra, åtminstone icke seda de, hvar och en på sit! håll, blifvit erkända talanger och likväl var der en sådan likhet i spel, rörelse mimik dem emellan, att man, under andra förhållan den, bestämdt skulle förklarat den ene för en mer ä tillåtligt trogen härmare af den andre. För att rätt begripa BraumarcHAs-comediernes Få garo, skulle man se MonrosE spela den; hvarje rad