Aftonbladet – 6 december 1843, sida 2

KUNGLIGA TEATERN. REPRESENTATIONEN SISTLIDNE LÖRDAG TILL FÖRMÅN FÖR HERR FRANZ BERWALD. Den af allmänheten så länge med spänd vän.an emotsedda operetten af Hr Franz Berwald: Jag går i kloster, har nu ändtligen passerat de vådliga tiljorna och det med framgång. Den föregicks af en konsert, för hvilkens innebåll vi först i korthet vilja redogöra. Ouverturen till Trollflöjten,, denna på de sublimaste skönheter så rika skapelse, öppnade representationen. — Den utfördes på gammalt välbekant vis. Den bekanta duetten för sopran och tenor ur Haydis årstider, föredrogs af M:il Fundin och Hr Gäather med hela det älskvärda, naiva uttryck, som denna komposition erfordrar, och qvarlemnade hos åhöraren minnet af en verklig estetisk njutning. Hr Berwalds orkesterpjes: Hågkomster från Norrska fjällen är i vår tanka en förträfflig komposition. Den är grundad på en norrsk nationmalmelodi, utförd med fantasi och poetisk lyftning, utan att någon enda gång den egna grundfärg, som genomgår det hela, störes genom inblandandet af något främmande element. Den aria af Hr Berwald, som Hr Belletti härefter sjöng, är komponerad med skicklizhet, ehuru man stundom röjer reminiscenser från Rossini, och några partier förefalla oss något matta. Meliansatsen anse vi vara bäst, och den sista äger åtminstone lif och qvickhet. Derjemte var den i vårt tycke väl beråknad för Hr Bel:ettis röst och föredragningssätt, och det hela tog sig rätt bra ut. Bayaderfesten (fantasi för orkester) såväl som den derpå följande Symphonie serieuser — båda af Hr Berwald — tilltror ref. sig ej kunna bedömma, emedan exekutionen af dessa pjeser var alltför litet vårdad för att kunna gilva ett någorlunda redigt begrepp om de med dem förenade intentionerna: hvarken ersemble eller nyanser funnos, och åtskilliga gånger förekommo påtagligen orätta entreer, hvilket i kompositioner af en så komplicerad struktur naturligtvis åstadkom stor förvirring. Härvid bör ej lemnas oanmärkt, att B2ayaderfesten, förlidet år, då den gafs på börssalea under författarens ledning och utfördes utmärkt väl, emottogs med lifligt bifall, då den deremot nu gick förbi, utan att, som det tycktes, framkalla ens det ringaste intresse. Representationens sista afdelninz utgjordes af operetten ;Jag går i klosler. Då libretton ej är från trycket publicerad, vilja vi i korthet uppgifva dess innehåll så godt vi ur minnet förmå det. En ung flicka har i sin faders testamente bland annat äfven blifvit ihå;kommen med en artikel, som ålägger henne att inom en viss tid — till och med dagen är utsatt — antinsen gilta sig eller gå i kloster. Sedan den gamia kerrn blifvit församlad till sina fäder, får Julie en förmyndare, som på allt vis är betänkt på att frälsa sin pupill från slöjan, och med detsamma förhjelpa sig sjelf till en ung, älskvärd maka. Imedlertid hafva tvenne unga herrar — en poet och en officer — infunnit sig i samma berömliga afsigt. Förmyndaren afskyr hon naturligtvis, poeten kan ej heller hitta vägen till hennes hjerta och krigsmannen delar efter utseendet sina olyckskamraters