brister, plikta med fängelse vid. vatten och bröd länshäktet i 28 dagar; hvarförutan han skall offent! gen skriftas och aflösas,. Men HKvad vidkommer: ? klagatens. ersättningsyrkande, så enär Wallman åtei lemnat kartor för 709-rdr och herr häradsböfdinge Tornerhbjelm för det parti han utaf Wallman erhå lit, till rätten insändt 4923 rdr 24 sk., hvilka skol för statsverkets Täkning i ränteriet lefvereras, sam Meurling hos herr lagmannen Berg deponerat karto utöfver bristen i hvad sednast blifvit till Wallma försåldt, anser rätten Meurling ej kunna åläggas at vidare ersättning utgifva. 5:0o Emot possessionaten Lagström har förekommi att han under 40 år eller derutöfver bandlat stämplad papper af Johanrves Nilsson, hvilket papper han er hållit. med rabatt af, i början 410 sedermera 33 !, oc understundom 39 !V; procent; att han i sine till Nils son i. detta. ämne aflåtne och hos denne funne bre! ständigt behandlat karteaffårerne med: förtäckta ord begripliga endast för den, som i hemligheten var in vigd; att han, icke endast i Medelstads härad, de ban alltsedan år 48235 haft karteförsäljning om hän der, sökt sprida de af Nilsson emottagne kartor, uta äfven utbjudit betydligt belopp deraf till tillförordna de domaren i Östra härad, emot rabatt af 25 procent att han i ett Hos Nilsson funnet bref, undertecknad Rby, förklarat sig nöjd med en af denne föreslaget vexlingsaffär af småsedlar, för hvilka han ville skaff: Nilsson kronavs mynt; att han jemväl i-början afran sakningen inför rätten föreburit, det denna affär verk ligen angått utvexling af skillingssedlar, för hvilka Nilsson sökt erhålla sedlar af större valör, men dock sedermera erkännt det förklaringen var oriktig, föranledd af den sinnesoro, hvari åtalet försatt honom, och att vexlingen angått stämpladt papper, som Lagström åtagit sig för Nilsson försälja, ehuru försäljningen ej kommit att ske; att Lagström erkännt sig hafva a Nilsson på förut berörde vilkor erhållit kartor för ett belopp: af. 2 å 5000 rdr bko; att genom Nilssons till Legström skrifne, af.denna återlemnade och sedermera hos Nilsson funne bref, Lagström haft sig bekant, att Nilzson dref karteförsäljning endast såsom ombud för en annan, från hvilken förråderne erhöllos; att oansedt t. f. ordföranden i Medelstads häradsrätt, berr häradshöfdingen Gadd, redan år 1836 eller 1837, af förekommen anledning varnat Lagström för begagnandet af Nilssons kartor, Lagström dock fortfarit med handeln; att vid sistlidve hösteting i berörde härad, Lagström, på bemälte häradshöfdings tillsägelse, från expeditionerne boittagit kartor till ungefär 400 rdrs värde, och bilagt andre som från reäntriet erhållits; att Lagström uppbränt de på detta sätt kasserade kartorne, samt att han erkänt sig hafva af de från Nilsson bekomna, bilagt tvenne fastebref å jordandelar i Ronneby med kartor för tillhopa 44-rdr. Lagström har väl uppgifvit och enständigt vidbålit, att han alltid varit i god tro i afseende på de karfors beskaffenhet, hvilka han från Nilsson mottagit samt ått han icke haft skäl betvifla dennes förebörande, det kartorne erhållits af kronofogden Christierssan för ingårgne borgensförbindelser. Han bar föreburit, att ban i brefvexlingen invsept karteaffårerne i mörker, endast för att uppfylla Nilssons önskan, hvars orsak ban, först vid slutförklaringens afgifvande, förnenat böra sökas: deri, att Christierssons åtkomst till sartorne tilläfventyrs innebar nödvändigheten att förlölja deras tillvaro. Han har af häcvadshöfding Gadds varning ansett sig ej kunna draga den slutsatts, att cartornes riktighet borde betviflas, och derföre ej unnit nödvändigheten att. afstå från de fördelar dena handel medfördes, Han, har, utan förmåga att usna åtskilja falska kartor och riktiga, borttagit från vöstetingsexpeditionerne alla de kartor, hvilka i nåson mån voro olisa dem ban visste sig hafva från änterit erhållit, och han har. uppbrännt de förra, för tt undvika all vidare beröring med Nilsson; och har Lagström derjemte försäkrat, att han icke hållit karehandeln med Nilsson dold, utan omtalat. den för lere petsoner. 28T (Forts. följer.)