Aftonbladet – 5 december 1843, sida 1

Bilden blir högst ofullständig, naturligtvis, men det är ock strödda anteckningar, icke en genomförd historik, som förelägges läsaren. Äfven torde något mer komma att vidröras än hvad en fremling) eller hvem som helst skäligen kan anses medhinna att på en dag taga kunskap om, vore han ock en Josua, som kunde befalla solen stå; men i afseende härå torde jag på Fransk jord få anses underkastad det klassiska Franska skådespelets s. k. Aristoteliska bud, hvilket en lång tid var upphöjdt till oeftergiflig regel, att nemligen inom 24 timmar låta sina dramatis persone erfara, lida, njuta hvad som i vanliga lifvet erfordrades åtminstone åratal att genomlefva. Sin boning väljer fremlingen vanligen mellan Tuilerierne och Boulevarden eller invid denna. Han år här i medelpunkten af rörelsen, ehuru denna punkt ingalunda är af det mathematiska slaget, utan tvertom bar ganska ansenliga dimensioner. För att slippa betala mer, utan blott ungefär lika mycket som han i en annan hufyudstad kundo både bo och lefva för, hyser han in sig i en Hotel garni 4 trappor upp, ellar rättare 5, — men Pentiresol ne compte pas, säger värdinnan, med denna på en gång artigd och öfverlägsna mine, Som är Parisaren cgen, och som kan öfversältas med min gud, sådan stackars vanlottad menniska, som ej en gång fått lära sig alt 3 trappor aldrig räknas mer än för fyra,. Den som har godt bröst och goda ben samt behöfver motion tar salen och trapporna helt philosophiskt. Har man nu en gång hunnit väl utför sina 3 trapPor, förmedlade till 4, och befinner sig på gatan eller, ännu bättre på Botlevarden, har man framför sig en tafla af rörelse och lif, sådan ingen Europeisk stad utom London företer, om icke Neapel, men der förnämligast på en enda punkt, nemligen Toledogatan. Forvagnar från alla landsändar, skyhögt lastade, omnibusar, hyrvagnaroch andra åkdon af alla slag genomkorsa i alla rigtningar en böljande folkmassa. Kuskarne köra med ett oberoende af alla skrupler röran