Aftonbladet – 5 december 1843, sida 1

de fotgängarne, som också bär rikliga frukter, ty, en ligt officiella uppgifter, dem författtaren i detta ögon blick har framför sig, blifva, i medeltal, omkring 9 40 personer i veckan thjelkörda på gatorna i Paris de oberäknade som mer eller mindre skadas af sam manträffande med de framilande åkdonen. Fransmän nen, som göra sig lustiga öfver allting, hafva skämta äfven öfver detta, och i en tidning lästes för någr år sedan en temligen qvick uppsatts, hvari tapperhets belöningar föreslogos för dem som kunde styrka, at de ett visst antal år dagligen passerat rue Richelie eller Tue Vivienne, emedan de dervi? ovedersäglige: varit underkastade lika stor lifsfara, som om de bevi stat ett antal fälttåg i Afrika :), Sjelf har jag me än en gång måst stå en half qvart å 40 minu ter på ena sidan om Boulevarden, för att passa ö gonblicket att hasta öfver till den andra, och änd. slutligen, när en större lucka mellan två åkdon gjor de det möjligt, nödgats i fullt språng verkställa men övern. — Har man väl hunnit upp på en trot toir är man säker, åtminstone till lifvet, men bärar af alla slag, hvilka bär hafva det annorstädes obekan ta företrädet att begagna trottoiren, sörja för att den som möjligen kunde förbländas af det ståtliga Paris och försjunka i åskådning, såsom det heter i Byck salighetens ö, på minuten återväckes till det prakti ska lifvet; knuffningar vankas nemligen till höger ock venster, ty det lägre folket, som ailtsedan Juli-revolutionen utmärkts af ctt serdeles trots i umgänget med de högre, när på dessa ej är att förtjena, gör sig ofta nog ett verkligt nöje af att ej gå ur vägen för sin medmenniska eller skona, hans kläder; skulle man åter — ) Detta förhållande har gifvit anledning till en i år utfärdad polisförordning, enligt hvilken numera ingen får köra annat än i gående öfver sådana platser der fyra gator sammanträffa eller på de smärre gatorna der minsta trängsel inträffar, samt icke på någon gata mera än i smått traf, Red:s anm,