AA NU BRRIMUSTFULLLIA IUTOL ULIGTR DIR IVTRRMUL UTI t Ibonom mot vice kronofogden Lindergren, å jäfs a YIseende framställda anmärkningen, att Lindergren : 1 I Cronas vederdeloman, derföre att Crona lagsökt honor -Ihos Konurgens befallningshafvande i länet; och en: jäfvet tillkommit efter det af Lindergren här aflas I vittnesed, pröfvar, med stöd af 47 kapitlet 43 ( , Rättegåvgs-balken, rätten skäligt att ogilla anmärk J ningen och tillägga vittnesberättelsen det vitsord de Ii öfrigt kan förtjena. ! Hvad sjelfva saken angår, så har mot kronofogde I Crona förekommit: att han, åren 1844 och 1842, ti lauditören Engdahl, som i Hr lagmannen friherre I Klintebergs-domsaga hade om händer stämplade pap persförsäljningen, lemnat sådant papper för Två tu Isende trehundradefemtio riksdaler, enligt de beräk ningar deröfver Engdahl sjelf gjort; att flere vittne åsett det Crona, sommartiden förstberörde år, i Ver peshult vedervågat kartor med Tio riksdalers valör ett så kalladt roulette-spel; att baron Å. Posse vitt I nat det Crona, rörande sin åtkomst till dessa karto I uppgifvit, att han korrt förut från Stockholm erhålli lett parti biläggningskartor till värde af. 2 eller 309 ;Irdr bko; att Crona sistlidet år lemnat sin broder, in Ispektoren Crona, biläggningskartor med 50 rdrs stäm pelvärde; att sommartiden samma år notarien Kni berg fått af Crona till försäljning emottaga karto till belopp af 600 rdr; att Crona, under höste-tinge I berörde år med Sunnerbo härad, hvarest Kniberg bi Aträdde vid tingsgöromålen, afsändt sin son till tings Istället Ljungby och affordrat Kniberg liqvid för kar Ttorne, hvilka, med undantag för ett belopp af 47 rdr Kniberg visade sonen vara osålda; att kort derefter sedan Husberg redan blifvit häktad, Kniberg fåt emottaga en anonym skrifvelse, hyari han dock trod de sig igenkänna. Cronas händsvil, af innehåll att de anförtrodda godset borde väl vårdas och icke utlem nas; att domhafvanden i Sunnerbo härads-rätt Hi häradshöfding Enceqvist, som derefter granskat kar: torne, hvilka han förut lofvat Kniberg att till tings expeditionerne använda, funnit dem olika med rigtiga kartor och derföre tillstyrkt Kniberg att öfverlemna dem till Konungens befallningsbafvande i länet; att icke destomindre och ehuru Kniberg dåmera misstänkte kärtornes äkthet, han dock, för att återbekomma sin derför utgifne förbindelse, återlemnat dem till Crona, som under ransakningen hit ingifvit dem; samt att vid granskning af inkomne handlingar från Hr lagmannen Klintebergs domsaga befunnits, att falska kartor, under de två sista åren, blifvit derstädes använda för ett belopp af 4627 rdr bko. Med anledning häraf har Crona uppgifvit, att han år 4840, dels för skuldfordran och dels mot skyldighet att framdeles redovisa, af aktuarien Porath. som i Stockholm hade karteförsäljning om händer, emottagit kartor till belopp, hvilketCronasmåningom ökat från först uppgifneb 500 tilks43005-1dr; att af dessa kartor Crona försålt till -Engdabl för. högst 4000 rdr; att ett parti kartor med ungefär: 200 rdr stämpelvärs de, som Crona sistlidne höst afsandt till Engdahl, men återbekommit, emedan Engdahl ryktesvis erfarit att falska (kartor voro i omlopp, icke destomindre blifvit af Crona till Engdahl återsända, afånledning som Crona uppgifvit, att beloppet ingått i en större af Engdahl för kartor uthändigad skuldsedel; att Crona cj sjelf börtspelt kartor i Verpesbult utan dettaskett af baron Pos:e, som på begäran och i stället för penningar, hvilka Crona för tillfället ej ägde, fått af Crona låna kartor, värde 80 rdr bko; att Crona ej uppgifvit så beskaffad åtkomst till kartorne som baron Posse vittnat; att i afseende på tiden då brodren inspektoren Crona erhållit kartor af kronofogden Crona, denna först förmenat att det skett för fyra år sedan, men slutiigen vidgått att kartorne lemnades sistlidet år; att allt hvad Crona hade öfrigt af Porathska kartepartiet blifvit, sommartiden sistlidet år, för att försäljas öfverlemnadt till notarien Kniberg; att Crona ej skrifvit det anonyma brefvet till honom och ej haft sig bekant att dessa kartor eller dem Crona i öfrigt innehaft varit falska; samt att Crona ej kunde medgifva, det de i Hr lagmannen Klintebergs domsaga af Engdahl utspridda kartor blifvit af Crona försålda. Detta och hvad i öfrigt mot kronofogden Crona förekommit, har af rätten blifvit pröfvadt, och emedan Crona ej i ringaste mån giltat göra sannolik sin uppgift, det han från aktuarien Porath, som icke haft karteförsäljning omhänder, emottagit de kartor han innehaft och hvilka dessutom med två hundradetretio riksdaler öfverstiga det belopp Porath skall hafva lemnat; ty och som de genom auditören Engdahl afyttrade kartorna, så vidt de blifvit för rätten tillgängige, äfvensom de kartor, hvilka Crona. sjelf vid: domtolen företedt,; befinnas falska och tillverkade med de 103 Husberg anträffade stämplar, samt Crona sjelf unlanröjt allt tvifvel om hans vetskap af denna karornas beskaffenhet, genom sin föregifna åtkomst, hyvilen destomera saknar antaglighet, söm Porath kort fter det att kartorne skola blifvit lemnade rymt från iket för skuld, utan att Crona giltat förebära att Poath : derförinnan fordrat redovisning för det till. föräljning anförtrodda papperet; alltså och änskönt rät-) en ej kan anse, Crona delaktig i förfalskningen, eller, mot sitt nekande, öfvertygad att hafya lemnat. Engs lahl de kartor; hvilka befunnits vara falska, varder ikväl han, kronofogden Crona, som till notarien Knierg försålt veterligen falska kartor och derigenom vikligen dragit under sig kronans ingäld, dömd att, aligt 45 kapitlet 48 Missgerningsbalken, stånda dubel tjufsrätt och således, i förmågo af förut åberopade grum, att böta sexdubbla värdet af det från Knierg såterlemnade kartepartiet; med tre tusende fyraundrade nittioåtta riksdaler banko till treskiftes, el;r om tillgång dertill brister, att plikta med fängelse id vatteu och. bröd å länsbäktet i tjuguåtta dagar, varförutan han skall undergå offentlig kyrkoplikt. fen då innehafde falska kartor till rätten aflemnats, an ersättningsskyldighet Crona ej åläggas. 4:0 Rörande notarien Meurling, har rätten först att ttra sig öfver den af honom framställda jäfsanmärking mot bröderne faktoren och konstförvandten Roenberg, hvilka begge i saken vittnat; och enär den 2dnare af dem erkännt, att ban hos herr t. f. polisvästaren Bergman angifvit hvad han mot Meurling ände och derefter blifvit såsom vittne: hörd, så och när emellan denne angifvare och faktoren Rosenberg et skyldskapsförhållande äger rum, hvilket, enligt 17 apitlet 7 S rättegångs-balken medförer jäf, pröfvar, förmågo . af nyssberörde, lagrum, rätten skäligt förlara bröderne Rosenberg såsom vittnen emot Meurng jäfvige, hvadan å deras utsago afseende ej får stas. Hvad nu sjelfva saken vidkommer, så har Meurling ppgifvit,. att han, ifrån Mars månad sistlidet år, af varanden Husberg, som skall uppgifvit sig vara karArc äliNINOCSMAN hän I Aman AK Ad kullar Manr