Aftonbladet – 2 december 1843, sida 2

boll dl HVverge OC AVIRS DIN VIL Utballnna tr kommendör med stora korset af Svärdsorden. DE TVÅ ÖRFILARNE. Symbolisk komedi med tragisk Sens moral. Örfilarne gåfvos på nya teatern, sistlidne onsdag, såsom en liten glädje ofvanpå Erik XIV. Vi hafva förut nämnt derom: det var en ganska munter kostympjes af fransk uppfinning. Stycket emottogs af publiken rätt väl, och vittnade om ett godt val af teaterns styresman, hos hvilken man dessutom samma afton stod i så stor förbindelse för att han låtit publiken få del af den till oförtjent glömska så länge dömda Lidnerska nationaltragedien. Anekdoien tilldrar sig i Ferrara för ungefär 420 år tillbaka. I bredskörtade, ytterst lysande hof-frackar, under hvilka ännu enormare vestar trona ofvanom vida byxor, de der, redan förrän knäna vidtaga, smyga sig in under dessa imposanta strumpor, hvilkas ärbara strumpeband icke, såsom nu, blygas för att visa sig, utan storartadt linda sig kring benen, framträder hertig Herkules 14 (herr Stjernström) och hans förtrogne, öfverjägmästaren grefve de Condolle (herr Torsslow), bördig, ifrån Frankrike, uppvuxen under XIV:s spira, och nu förlyckligande c siske furstens hof genom sin närvaro. II visar sig helst i en ansenlig, trel magerad hatt. Den ädle bertigen h lefnadsmål, att i ullt likna den store i narken, konung Ludvig XIV; ban af Condolte alla möjliga upplysningar om det föredömes åtbäranden i enskilda fall, som han föresatt sig att göra efter. När grefve de Condolle kom till Ferrara, hade han fört i sällskap med sig en ung myndling, fröken Helene (m:ll Widerberg) Hon bar förälskat. sig i Rend de Monteleonce (herr Björkman), officer : vid Ferraracbertigens garde. Rene älskar henne tillbaka lika högt; men till följa af älskandes vanliga hårda öde, bär någonting lagt sig i mellanhand, så att han anser sig icke kunna bekomma henne. I sin smärta besluter han öfvergifva landet, tar tjenst på flottan och ämnar afsegla till Afrika vemot de otrogne Alzerinerne. Fröken Helene får höra bärom, och vill alldeles icke råka i mistning af Renå. Hon besluter uppfinna någonting, som skall qvarhålla honom, han må vilja eller ej. Blir ban genom hederns for dringar nödsakad att dröja blott öfver en dag, e!ler par, så afseglar flottan, och han kan icke mera fara. Förmår någon nu gissa, ivad den varma, trogna älskarinnan påfinner för ett medel att vinna sin alsigt? Hon Jåter ifrån okänd hand en anonym biljett tillställas Ren, hvaruti han sammiv afion kallas att infinna. sig för ett angeläget möte i slottsparken vid. Dianas staty. Ren begriper icke hvad det kan. vara, men måste. väl gå på kallelsen, Han patrullerar således, när det blifvit skumt — omkring kl. 8. — bland de bertigliga träden i lustgården. Här nalkas honom nu en gestalt (Helene sjelf, som förklädt sig); och denna ger honom, utan allt företal eller vidare förklaring, en — örfil; och går sin väg. Renå vill förgås af harm. Hans ridderliga. person är sårad, hans ära kränkt. Han kan omöjligen resa, förrän han upptäckt gerningsre annen och bämnat sig. För detta ändamål måste bela den afrikanska planen uppgifvas. -Heldne bar vunnit sin afsigt. : Men bredvid allt detta ochalldeles vid samma tid, ehuru utan något beroende deraf, bar en annan tilldragelsey af ännu utomordentligare vigt, timat. Hertig Herkules har mycken tid öfrig ifrån sina regeringsomsorger. Denna vidsträckta Jledighet villban använda alldeles på samma sätt som Ludvig XIV. Han läser ständigt i de vackra historierna om la ducehesse de lå. Valliere och la marquise de Montespan. Hans fursiliga; sinne, som ,härigenora känner sig mycket eldadt, hänför honom till: den vigtiga tanken, att.önska sig någon händelse, något avanture du grand Iouis.. Såsom han är mer än vanligt tafatt med fruntim-: mer, lär han icke på egen hand, efter hvad: man finner, ännu hafva vågat sig på att göra något en da sin: cour... Han rådgör derföre med grefveny öfverjägmästaren; och faller slutligen på den Pla nen; att gå ut om qvällarne i sin slottsparkyklädd som en simpel hofkavaljer, för alt möta ivskym ningen spatserande hofdamer; och med dem hoppas. han att. det väl skall ske honom något, alldeles. som: vore han en vanlig menniska. Grefve. de .Condolle: gillar -saken. . Samma afton i skumrasket smyger sig alltså vår. hertig emellan trädens Sn park. Till all olycka har Condolle, somsöker sin vackra: pupill Heldne, — bvilken ;han, 1 parenthes ;taladt, vill påtvinga sin band för att slippa utbetala hennes arf — råkat i mycken svartsjuka, emedan bon :afslagit hans frieri, och han nu misstänker henne vara utgången på rendezvous. Fan.-löper således också omkring i slottsparken vid samma tids I balfmörkret får han! se en; figur, hvilken är hertigen sjelf, men som han. icke igenkänner. Under deana väfva kommer, Helene .springandes, i och för den der andra affären, bvarom vi förut taNAN TR, Int FÅ mäanan får hartigan