Aftonbladet – 2 december 1843, sida 2

laga domstol kunna tilltalas för utgifna skrifters innehåll och endast efter skedt åtel ock dom beröfvas våra. befordringsrättigheler; sochiför: det andra den ännu större och vigtigare frågan, huruvida den Hel. Skrift allena fortfarande skall utgöra vår tros norm, eller, genom -bindandet vid en ny tradition, reformationens princip må de facto omintetgöras. Eders Maj:ts ömma nitälskan om lagarnes och den evangeliska sanningens helgd gör mig fullt förvissad om: det hugneliga svaret; men E. M. förlåte, att jag med denna sistnämnda fråga något länge uppehållit E. M:ts dyra uppmärksamhet. Jag har, för sjelfva frågans vigt, ej trott mig böra uraktlåta att egna åt densamma någon närmare utredning. De speciella, mestadels skeft. fattade, dogmatiska afvikelser, för hvilka Stadskonsistorium beskyllt mig, blefve det för vidlyftigt att ens vidröra. Jag förbigår dem så mycket mer, som Konsistorium, ehuru det gällde en underlydande tjenstemans rätt och anseende, likväl icke aktat nödigt att närmare utreda och bestämma någon enda af dessa mig påbördade afvikelser, och derföre gjort allt svaromål i denna del öfverflödigt. En närmare bestämning häraf hade likväl, enligt min tanke, så mycket mer varit af nöden, emedan, då det säges, att jag bestrider .... treenighets-dogmen, läran om syndafallet, om det eviga lifvet, om syndens dom och straff efter döden (se Kyrkoberden Ekdahls anförande) samt mera sådant, detta lätt kan få det utseendet, som skulle jag belt obetingadt förkasta dessa med flere andra lika vigtiga läror. Hvyad åter den af mig väckta striden angår, så är bekant, att rörelse, lif och förändring aldrig kunna äga rum utan strid. I intet bänseende kan någonsin någon ny åsigt göra sig gällande, med mindre hon uttalas; jemföres med andra, pröfvås och diskuteras. Detta är all odlings allmännalag. Predikas imedlertid: på alla-håll Christus såsom vår rättfärdighet, vår visdom, vår helgelse och vår förlossning, så kan ock striden blott hafva Guds rikes tillväxt till följd. Den straxt med christendomens början uppkommande striden mellan Judeoch Hedna-christna rörande den frågan, huruvida man såsom Christen var förbunden till den Judiska ceremonial-lagens efterföljd eller icke, var utaf icke mindre omfång och vigt, än den af mig här väckta; dock rubbade denna strid icke andans eller den yttre gemenskapens enhet. Hade icke strid egt rum, så vore vi ännu i dag i mistning af alla Christendomens förmåner, hemfallna under de Judiska spisoch reningsstadgarne, om Christi namn ens varit nämndt ibland oss. Lika litet afseende förtjenar de af flera bland Consistoriales yttrade supponerade farhågorna för min tjenstutöfning. Jag har intill sistlidne Oktober månads början Söndagligen predikat härstädes i öfver trenne års tid. De hade haft. tillfälle. att höra mig och derigenom få sin oro stillad, så framt de hyst någon sådan. Jag läser ännu Söndagligen i en offentlig kateketskola, der tillfälle är för hvar och en, som det åstundar, att höra mitt kateketiska föredrag för ungdomen. Den vetenskaplige skriftställarens samt predikantens och barnalärarens kall äro så åtskilda, att de ej gerna af någon, som eger den minsta urskiljnipg, kunna förvexlas. Men att de båda kunna hos samma person förenas, har äfven hos oss varit erkändt, i det man hitintills varit angelägen att uppmuntra och i församlingens tjenst befordra framför allt män med theologisk lärdom. Tyska protestantiska theofogers predikningar af de mestskilda färger, ja, äfven reformerta predikanters predikningar från flera länder. hafva blifvit öfversatta på vårt språk, predikanter, bildade af de förutnämnda lärarne; Lundblad och Knös, häfva utgått i församlingen, utan ätt häraf hitintills den minsta oro och förvirring har försports. Den andeliga förfarenhet, kring hvilken predikoföredraget och folkundervisningen förnämligast rör sig, är uti alla christna konfessioner i de väsendtligaste stycken densamma. Vi läsa ännu i dag med uppbyggelse Katholiken Thomas a Kempis, Katholikerna vår Johan Arndt. De ve tenskapliga theorierna, så stor än deras makt är, intränga dock endast småningom i allmänna tänkesäts tet och visa vanligtvis först efter mansåldrar verkan och frukten af sin tillvaro. Men om vi till vår egen inhemska erfarenhet äfven må lägga andra länders; så skulle jag vilja erinra dem, som frukta för hvarje uttalad skiljaktighet i det religiösa föreställningssättet, en röst från den Tyska theologiska och philosophiska tummelplatsens hufvudsäte, en röst ur en Tidskrift, som både här och i Tyskland blifvit räknad bland de konservativa. I JM 63 af Berliner Litterarische Zeitung detta år förekommer nemligen bland annat följande revue af de theologiska partierna: Der hafva vi Schleiermachers mycket utbredda och mycket skiftande skola och den med denna beslägtade Neanders; der hafva vi en troende spekulativ theologi, i spetsen för hvilken Marheineke och Göschel stå; der hafva vi den strängt kyrkliga rigtningen, fördelad å ena sidan i den strängt Cutherska, till hvilken Harlcss och Rudelbach höra, å andra sidan i den med Unionen befryndade, representerad af Evangelische Kirchenzeitung och samma tidnings talrika och dugtiga medarbetare. Hvar och en vet, huru fiendtligt dessa skolor. mestadels stå emot hvarandra; och dock! hvem måtte neka, att de hafva mer med hvarandra gemensamt än de sjelfva tillstä, och att de alla hafva bidragit, hvardera på sitt sätt, och ännu bidraga till kyrkans förnyelse. Efter det jag, så fullständigt jag det vågat, nu upptagit och besvarat de utaf Stådskonsistorium förebragta anledningar till mitt uteslutande från det af mig sökta förslaget, så anhåller jag i djupaste underdånighet att — enär intet åtal mot mig för den mig påbördade afvikelsen från vår protestantiska bekännelse blifvit väckt, långt mindre en sådan beskyllning blifvit styrkt, utan fastmer af sjelfva -omröstningsprotokollet blifvit intygadt, att jag Ditälskar för Christendomens id och Bibelns lära — jag måtte i nåder; insättas på det sökta förslaget till Comministraturen i S:t: Catbarine församling i Pastorsadjunkten F. W. Öfverströms ställe, hvilken jag är i tjenstår 3 år, 7 månader, 20 dagar öfverlägsen. Jag anhåller derjemte underdånigst, att, sedan Stadskonsistorium ingått med sin förklaring, jag måtte af densamma få del, för afgifvandet a mina underdåniga påminnelser. Med djupaste undersåtliga vördnad, nit och trohet frambäxdar K , nu VPS Eders Kongl. Maj:ts underdånigste och tropligtigste undersäte, T N. lIgnell.