Aftonbladet – 28 november 1843, sida 2

ATHERISOCSSA BiA — Nej, nej, det är inte för sent! Vi kunn: innu lefva! luft, luft! o! jag besvär dig, luft! — Nej det är omöjligt, vi skola dö! — Men jag vill inte dö! dö, dö vid tjugusex år, då allt ler åt mig, lyckan, skönheten, vVerlden .... då jag endast behöfver säga ett ord, för att se tjugu män vid mina fötter. Nej, jag skall inte döl — Vi skola dö, säger jag— Ni är då en bödel, ni har aldrig älskat mig, ni har intet medlidande med mig? — Liksom jag måste ni lida följderna af vå dårskap — se der allt! — Ja, ni har rätt, det är en dårskap; vi kunna ju fatta ett energiskt beslut att skiljas, efte. så måste ske, och på annat håll söka den lycka som icke var oss förunnad hos hvarandra? De är en lexa, och för framtiden.... — Framtiden gifves icke för oss, — Lek icke så, Victor, förnuftet har komimi åter; låt oss begagna oss deraf; öppna dörren! — Aldrig! — Då öppnar jag den sjelf. Han fattade hennes begge händer och tryckt dem bårdt. — Ni skall icke lemna denna plats. — Ol! ni är en niding som så missbrukar e styrka. Lemna mig; jag vill inte dö hvarken fö er elier med er! Jag hatar er. — Nå väl, också jag hatar er, ty ni har för mig dit, der jag nu är; det är ni som döda mig, det är ni som gjort mig brottslig. Uta eder, utan edert fatala inflytande skulle jag önm