Aftonbladet – 28 november 1843, sida 1

EN ÄKTA MAN). AF GREFVINNAN DASH. Vi lemnade sist Victor och Leopoldine, hänförda af sitt beslut att dö tillsammans. — Jag skall skrifva till min stackars Eugenie, sade Victor, och taga farväl af henne. Arma barn, de skola icke förlora mycket! Utan dig hade jag varit intet; skiljd från dig vore det ute med mitt förstånd och med mitt mod. Jag hade icke någon framtid att skänka dem. Han satte sig vid chiffonieren och skref med stadig hand sitt sista minne till henne, som så mycket älskat honom, som hans död skulle störta i förtviflan. Han kunde icke återhålla några tårar. — Om du ångrar dig, är du ännu fri, Victor, återtog markisinnan. — Det är icke öfver mig jag gråter, min vän, det är öfver henne. Nu är allt uppgjordt mellan verlden och mig, jag tillhör nu endast dig, befall öfger din stafl Så förflöto några timmar. Natten började inbryta, då markisinnan de Vilmorin påminde, at! tiden vore inne att inträda i drifhuset. De öppnade dörren till halfs, en qväfvande lukt, som trängde emot dem, kom dem att dra sig några steg tillbaka. — Låt oss på in; skola vi låta skräma oss af så litet? sade Victor halfhögt. Och han fattade markisinnans hani och förde henne in i drifhuset. ) Se A.B. JA 264, 265, 266, 267, 268, 269, 272, 275 och 275. Cl I)