Aftonbladet – 25 november 1843, sida 1

EN ÄKTA MAN2). AF GREFVINNAN DASH: Victor reste sig upp, följde markisen ut, och återkom blek som ett spöke, i förväntan på hvad som skulle hända. De begge fruntimmerna sågo på hvarandra, tysta och förvirrade. De insågo, att en kris var oundviklig, och begge fruktade de att bryta tystnaden; ett ord af Victor framkallade förklaringen. — Herr de Vilmorin lerånade oss mycket tvärt; han måste tycka mycket illa om toiletter, sade han. i — Jag går att göra detsamrha, sade fru de Vilmorin. Jag störer möjligen er fru, som utan tvifvel har något vigtigt att säga er. — Ni har rätt ... Jag vill tala vid er man, men isynnerhet vid er, fru markisinna. — Vid mig? — Ja, endast ni värdes låna mig er uppmärksamhet några minuter; ni skall sjelf finna hela vigten deraf. — Jag hör er min fru; men jag förstår icke... — Ni skall förstå mig. Sedan tre år tillbaka älskar ni min man och han älskar er ... — Min fru! ... — Förneka det inte för mig, min fru, då ni gjort hela Paris till vittne af er passion; förneka det inte för mig, som plågats af denna kärlek som af en tortyr och som betalt hyar och en af edra fröjder med mina tårar. . — Eugenie, min älskade, hvad tar ni er för? Är det er värdigt, att ställa till en seen? ... ) Se ÄB. oe 260, 205, 266, 267, 268, 269, 272 och 4 ;