Aftonbladet – 25 november 1843, sida 1

———MMM TEESE SED vältalige män i vår epok, en af de mest lofvande för vårt lands framrid, en modell i elegans, god smak och sält att vara. Han har genom mig blifvit ett föremål för alla sina medtöflares:afund, för allas beundran. Se der hvad han har mig att tacka för, se der hvart jag fört honom. Påstår rÄ ännu att det är eder Victor. — O! nej, svarade den olyckliga och skakade hufvudet, nej, det var icke så jag kännt honom. Ni har väl sagt hvad han nu är, men ni har icke sagt allt, ni har icke talat om följderna, ni har bortglömt farorne... Hans egenkärlek hör vara tillfredsställd; är hans hjerta det? Tror ni inte att han lide,ställd som han är emellan oss båda? Ni såg honom nyss, han kunde icke uthärda sin ångest, han flydde... — Nå väl, mig fru, ni måste stanna qvar i Poitou. — Tänker ni på hvad ni säger?... -Jag förlåter er, ni är inte mor! Ni är okunnig om den förfärliga smärtan, att se sina barns framtid blottställd. — Jag har varit för häftig, jag ti!står det och jag tackar er för eder mildhet. O! ni känner icke allt hvad jag Jider. — Jag känner och jag begriper allt, med unlantag af en sak, den, att ni tvekar att uppoffra er för honom. Tänk efter ett ögonblick, wvi--äro örlorade om ni-fortfar att trotsa de olyckor, som iota er. Ol om jag vore i ert ställe, om jag kunde återgifva honom sitt lugn genom att lemia honom! Om det vore mig tillåtet att göra inom fril j — Ni skulle det icket, ast — Jag skulle det. Jag bar gjort mera, tro