Aftonbladet – 23 november 1843, sida 1

ett ögonblicks ro. Nödvändigheten att nedslå ögonen inför Eugenie, utgjorde hennes straff hvarje gång hon träffade denna; ty i bennes själ var nedlagd en djup fond af finkänslighet och ädla tänkesätt. Hon märkte sjelf sin orättvisa, hon led af sin förödmjukelse och sin fruktan. Straffet följer alltid brottet i spåren. En ny sorg kom och förenade sig med de öfriga. Markis de Vilmorin, dittills: likgiltig för sin hustrus handlingssätt, fick nu i bast det infallet att fatta misstankar. På en bal, der herr och fru de Laligre voro, hade Leopoldine blifvit hänförd af en så häftig svartsjuka, att hon icke kunde beherrska sig utan att man märkte det. Herr de Vilmorias närmaste slägtingar fingo kännedom om detta och skyndade sig att förekomma en större skandal derigenom, att de vakade öfver hennes heder. Derigenom uppkom ett beständigt spioneringssystem. Narraktiga menniskors misstroende är det mest förskräckliga att uthärda. Deras egenkärlek blandar sig deri och de kunna icke pålägga sig några gränser. Ni såras hvarje ögonblick af dagen, utan att något kan befria er från deras inqvisition. De bedöma allt ur sin synpunkt och äro på förhand fullkomligt säkra på att man bedrar dem till och med då de icke ufva det. Utan att helt och hållet förvisa herr de Laliere från sitt hus, hade markisen fordrat af sin fru att hon endast högst sällan skulle taga emot honom. De valde sig derföre successivt flere olika fristäder, der de kunde dölja sin kärlek; de märkte att man gaf akt på dem och deras fruktan begynte åter. Victor hade hyrt en stor våning vid gatan Faubourg S:t Honore. Hens fru