Aftonbladet – 22 november 1843, sida 2

nödvändiga. Hvilket ironiskt bihang till alla jubelsångerna samma år! EEE OM SILLFISKET I BOHUSLAN. Följande utdrag af ett bref från Strömstad af d. 43 dennes skall sannolikt läsas med intresse: — — — Götheborgs handelstidning har i vissa fall rätt hvad uppgifterne om utsigten för ymnig sillfångst beträffar; men att säkra tecken till den gamla svenska stora sillens återkomst till vår kust visat siz, är bestämdt ogrundadt. Deremot har jag nu i höst sjelf sett så kallade sillberg i Wäderöfjorden, och många jemte mig, dock voro dessa af hvalfiskar och andra stora fiskslag sammandrifne sillmassor af samma sort, som den vi bär å orten förlidet år erhöllo, nemligen skarpsill af cirka 6 å 7 tums längd, blandad med lottsill omkring 9 å 40 tum lång men smal, liknande sik eller löjor: och ehuru en eller annan större och bredare sill kunnat uppletas bland de 139 å 430 tunnor, som redan blifvit fångade i trakten omkring Fjellbacka, så hvad betyder sådant mer i år än förra åren, då dylika flyktingar äfven visat sig utan att sedermera åtföljas af den större sillen i massa. Då talet om sillberg förekommer, anser mången det böra fattas så som drifves sillen till sådan höjd öfver vattenytan, alt massan liknade ett berg. För dig, såsom född här å kusten med inhemtad kännedom om detta provincialord, är det visserligen cnödigt nämna, att sillstimmet, pådrifvet af störr2 fiskslag från botten och sidorne, sammanpackas ofta så tätt, alt det skjuter upp i vattenbrynet, så att en del sill ligger nästan sagdt torr, tillspillogifven åt hundradetals sjöfoglar, som då ogeneradt kalasa; men högre upp kommer det aldrig, och det torde måhända icke vara ur vägen, att då sillberg i tidningarne omtalas, dennma upplysning gålves, på det den mindre erfarne ej måtte af benämningen missledas. ,Utom tvenne handlande, sora skaffat sig ett parti nya boktunnor samt salt dertill, har ingen mer här i staden trott sig böra använda sina få tillgångar till spekulationer af så oviss art som denna. Salterier hafva vi nog, men för öfrigt fattas penningar både till silluppköp, tunnor, salt och arbetslön samt kar. Ehuru jag skulle blifva oändligt förbunden åt den kapitalist, som ville såsom interessent förskottera nödige raedel till sillsaltning, vill jag hvarken sjelf deltaga i en dylik spekulation ej eller tillråda någon annan att söra en sådan förr, än man erhåller säkrare bevis på den gamla stora sillens återkomst, än de som hitintills vankats, och säkre, tydlige märken erhållas. Upplysningsvis vill jag nämna, att den små sillen icke är eller på många år blir så kallad köpraannavara, och att befatta sig med saltning af den, medför endast förlust, intill dess allmogen uppe i landet hunnit vänja sig vid denna nu föraktade sillsort. På Grebbestöd och Fjellbacka äro goda salterier, och de derstädes boende 9 handlande eller så kallade salteriidkare äro temligen väl försedde med både käril och salt. Redan är å sednare stället saltadt omkring 40 tunnor, inköpt till 3 1, Rdr Rgs tunnan, färsk; men som fångsten ej ännu är betydlig och priset högt, så har ännu ingenting kunnat göras i större skala. Straxt vid Lysekihl in i hamnen är i höst uppbygdt ett större salteri, alit i förhoppning om stor sill; likaledes omtalades i skärgården, att en herr Backman äxnade på Musön uppföra ett dylikt till insaltning af den fångst han med sin der förlagda vad eller not hoppas erhålla, och ett handelshus i Götheborg bar af Didrikson på Blåbärsbolmen vid Fiskebäckskil hyrt ett större salteri under vilkor, att ägaren till verket skall hafva 48 sk. tunnan såsom magasinslega, för all sill der på stället saltas. . vÖfver allt, nästan sagdt, i våra fjordar, ser man sill, men den vill ännu ej nalkas land, så att den kan fångas. Större delen sillvader långs kusten äro redan färdige, och flere fiskelag äro ute på uppassning efter sillen. Detta är allt hvad jag i ämnet vet att meddela. — Vid Krigsvetenskaps-akademiens samman.a I