Aftonbladet – 22 november 1843, sida 2

— ( -—HHNHNDD0H10INNBS1snnjc nn nfnvNTfffNfNlÅl — Jag vet inte om hon är narraktig, mel jag kan försäkra, att hon hvarken är fadd elle bondlålla. — Och de hålla hvarandra sällskap? — På aldra bästa sätt! Alla skola se på den och tala vid dem. Fru de Vilmorin började känna sig illamående Tusen idger korsade hvarandra i hennes hufvud Hon ville genast förkrossa sin rival med makte af sin skönhet och sina framgångar, men ho kände att hon icke hade styrka dertill. För för sta gången i sitt lif fruktade hon verlden, 0c hon förstod att det, för att bibehålla hennes sp ra, framför allt var nödvändigt att förblifva ht drad och bibehålla hederligt folks aktning. Fo beslöt derföre att dra sig tillbaka; striden synt henne tvetydig och hon föredrog att undvika de — Vill ni göra mig den tjensten och be he Vilmorin komma hit, han är der nere i galleric sade hon. Han har redan tre gånger bedt .m lemna balen, och som jag icke vågar låta Bono be den fjerde, går jag honom helt artigt till m tes och sjelf ber honom derom. Den unge mannen steg upp och gick efter ma kisen. Leopoidine hade återtagit hela sin karal ters styrks, och då hon icke längre kunde fö blifva mästare öfver hataljfältet, beslöt hon s till en ståtlig reträtt. I sin ordning promen rade hon nu, tll utseendet ugn och bländand genom salarne vid sin mans arm. Hon log of gjorde tusende förtjusande koketta miner till h ger och venster, åt hvem hon mötte, karlar oc fruntimmer, Hon varseblef nära bordet grefvi; nan Cerzoles och Eugenie;hon gjorde dem s helsning på afstånd, ty oaktadt sitt Mod kunc