Aftonbladet – 22 november 1843, sida 2

OM NUTIDENS TRÄLDOM OCH POLITISKA RÄTTIGHETER. (Ur en fransk tidning.) Nutidens träldom består icke, liksom forntidens, i beröfvandet af de menskliga rättigheterna, den bestär endast i beröfvandet af de politiska. Utan tvifvel är det en mycket mildrad träldom, som lemnar menniskan i fri disposition af hennes person, af rättigheten till familj och egendom; men den man, som ännu icke är medborgare, är ej heller fullkomligt menniska. Hans egendom tillhör honom visserligen, men hans fädernesland tillhör honom icke. Alla revolutioner i nyare tider hafva till mål förvärfvandet för de talrikaste klasserna af dessa politiska rättigheter och deras utöfvande genom val. Revolutionen skall icke blifva fullkomiig, ordnad och lugnad förr än den dag, då nationens samtlige klasser, genom deras representanter, kommit i besittning och utöfning al borgerliga rättigheter. Lagen bär icke någon bindel för ögonen; den skall icke låta massorna i blindhet och likt en hastig och oreglerad invasion kasta sig in i ledningen af de allmänna angelägenheterna. Den bör introducera dem deri, under vilkor och garantier, hvilka betrygga välgerningen för dessa klasser, i det de undanrödja all fara för samhället. Den eger dertill två stora medel: folkundervisningen och graduerad bestämning af valbarheten. Detta är vår tanka, och det är äfven folkets egen. Det ligger rättvisa i dess önskningar, men det ligger äfven vishet i dess instinkter. TIastinkten till dess sjeilbevarande skall komma det att frukta, lika mycket som vi sjelfve göra det, alta olagliga inkräktningar af borgerliga rättigheter, hvilka snart kunna förqväfvas af anarkien, om de icke äro föregångna af upplysningen och modererade af förnuftet. Demokratien, på detta sätt politiskt organiserad, skall då blifva det förnämsta skydd för alla; ty då alla erhålla sin naturliga och lagliga del af rättigheter och representation i styrelsen, skola de högre klasserna upphöra att beklaga sig medelklassen att frukta och de lägre att afundas. Rättvisan och freden skola benämnas med ett namn, ty de äro en och samma sak