Aftonbladet – 22 november 1843, sida 1

joninnan. Victor betraktade henne: det var Eu geniel Eugenie, som han lemnat på bondlandei obekant med huru hon skulle skicka sig, hur hon borde helsa, huru hon borde dansa, och son han återfann inkastad i hvirfveln, bländande a behag, af skönhet och elegans. Han kunde ick begripa detta underverk. Deras ögon möttes hon kände sig må illa; men samlande hela si sinnesnärvaro, fortsatte bon valsen. I detsammi kände Victor att hans axel sakta vidrördes: de var grefvinnan de Cerzoles, som önskade tala vic 3onom. — Nå väl, sade hon; har jag icke förberedt å er en vacker öfverraskning? Känner ni iger henne? Jag bar ju der fått en beundransvärd elev? — Jag är skyldig er mycken erkänsla för den na förvandling, min grefvinna; imediertid skull jag önskat att man gifvit mig föriroende deraf detta hade, i mitt tycke, varit det minsta mar bordt göra, då man icke frågat efter min önskar i det fallet. — Alls inte, min kära vicomte; er far oct jag hafva tillsammans verkställt denna oskyldig: mystifikation, och OM ni blifvit förberedd derpå skulle allt hafva misslyckats. Er fru har haft mycken svårighet att decidera sig, men vi vor så säkra att bereda er ett nöje, att vi tvungi henne nästan mot sin vilja. — Det är i sanning alltför mycket besvär, rair srefvinna. — Skulle man kunna göra för mycket för er sonen till en gammal vän, en vän sedan femt år? Jag skref er till i morse: Eugenic väg rade komma på balen innan ni var underrät