Aftonbladet – 21 november 1843, sida 2

!jande del af samma Aftonbladsartikel, som visa från hvad synpunkt det hela der betraktades: Innan man begifver sig in i hvirfveln af denna glädjefest, torde det imedlertid vara skäl att ihågkomma. att vi förut hafva en annan bemärkelsedag, nemligen morgondagen, som påminner om förgänvgligheten af mensklig storhet, och en tanka derpå kan så mycket mindre vara på orätt ställe under närvarande förbållande 7 öfrigt, som Hans Maj:t Konungen sjelf hade den grannlagenheten att erinra derom, när det förut sattes i fråga att fira den 5 Februari såsom den egentliga dagen för hans anträde till Regeringen. Det var nemligen icke blott en konung, som uppsteg på thbronen på denna dag för 25 år sedan, utan äfven en annan konung som då hade fulländat sin bana och för hvilken grafvens portar öppnades. Minnet a denna, i dubbelt hänseende vigtiga epok utgör derföre en naturlig anledning att kasta en blick tillbaka på svenska folkets historia, som tillika är dess konungars,, och denna återblick måste, om man är stämd för något allvar, lemna ett ganska djupt intryck a! de menskliga tingens och inrättningarnas och öfverenskommelsernas föränderlighet. Just vid denna tidpunkt äro nemligen nära, men icke fullt trehundrade år förflutna, sedan Svea rikes Ständer på riksdagen år 4544 bekräftade, att Sverge skulle vara ett arfrike, och, genom utnämnande a den äldste af Gustaf Erikson Wasas söner, Erik, till rikets thronöljare, för första gången här i landet sti! tade en dynastioch en successionsordning, att gälla för everldeliga tider — ty förut hade Sverge alltid varit ett valrike. Och likväl, hvad har historien sedan uppenharat oss om denna stiftelses varaktighet? Redan den förste thronföljaren förlorade sin krona, och sedermera hafva ej mindre än åtta nya thronföljare eller regenter tillkommit genom Ständernas val, då endast sju bestigit thronen genom arfföljd. De förre äro Carl IX, Carl X, Ulrika Eleonora, Fredrik a! Hessen, Adolf Fredrik, Carl XIIT, Carl August och Carl Johan! de sednare Sigismund, Gustaf II Adolf. Christina, Carl XI, Carl XII Gustaf IIL, Gustaf IV Adolf. Härtill kommer ännu, att bland de legitima arftagarne blef Erik XIV förgifven, Sigismund fördrifven, Christina afsade sig regeringen, Carl XII och Gustaf III blefvo mördade och Gustaf IV Adolf afsattes, jemte sin dynasti. Utan att nu uppehålla sig vid de sednare, finner man att, när det första beslutet vid 43544 års riksdag inräknas, hafva ej mindre än nio nya thronförändringar tillkommit medelst folksuveränitetens utöfvande genom representationen; och om man dividerar de 300 åren med detta antal nio så finnes det, att i medeltal icke mer än 33 !,:dels år, eller perioden af en vanlig generation, förflutit utan rubbning af stadganden, som likväl varit nedskrifna att gälla för en evig framtid. Det har synt: oss, att dessa facta icke äro ovärdiga af uppmärksambet under ett ögonblick, då den kungliga glansen omstrålas af dagens jubel och grannlåter, emedan de lemnar ett vittnesbörd derom, hvad folkets stöd bar att betyda uti regenternas makt och herrlighet. Hvad resultat skall man draga af detta her Crusenstolpes sätt att gå till väga; att lösrycka enstaka blott berättande punkter ur en artikel rån alla de delar deraf, som innefatta omdömet och gifva åt berättelsen dess egentliga karakter samt att göra denna uteslutning endast för att få framställa berättelsen i en dager, icke blott skiljaktig ifrån, utan (fverlemot den verkliga? Vidare: att till och med då något uttryck af en för tilifället möjligen verkad extas i någon annan tidning återgifvits i Aftonbladet med en skämtande anmärkning, då förtiga anmärkningen, men anföra den nyssnämnda aftryckningen såsom bevis på Aftonbladets bifall till extasen? Vi öfverlemna utslaget häröfver åt läsaren, emedan vi icke ämna bestå publiken den förlustelsen, att mäta oss 1 artigheter med den gamle bekantex. serdeles sedan han haft den godheten att ofvanpå allt detta försäkra oss om sin oförminskade enskilda vänskapp, för hvilken vi, under sådana förhållanden, naturligtvis äro dubbelt förbundne. Dylika försäkringar äro för öfrigt ingenting nytt för oss. Redaktionen af Freja hade för ett par år sedan den godheten, att på samma sätt oombedd betyga Aftonbladets förläggare sin personliga aktning,, medan hon i hvarje nummer arbetade på att göra dess tidning misstänkt för dubbelt spel. De verkligt fries sympathier äro stundom af ett rätt eget slag, och erinra om det bekanta uttrycket af framlidne landshöfdingen Nils von Rosenstein till sin betjent: Du är ett svin Hammarberg, kom och sätt dig bredvid mig! Vi hade så när glömt att erinra om en sak, som hör till samma kapitel, och visar den ytterliga konseqvensen hos vår stränge domare; nemligen att han med alla sina anmärkningar om jubelhögtidens lumpenhet, likväl sjelf vid tillfället deltog i illuminationen vid sin bostad, hvilket deremot icke var förhållandet på Aftonbladsbyrån, oaktadt alla våra förmenta extaser, Denna obetydliga omständighet nämnes här blott derföre, alt den modige skildraren behagat hedra oss med ett flera gånger upprepadt citerande efter Minerva af det påstående, att det är smått om kurasje hos Aftonbladet), och att vissa personer, såsom skildraren väl torde minnas, vid den tiden hyste en viss farhåga, att den, som ej illuminerade, kunde få sina fönster utslagna cum gratia. 72 (Forts. följer.) — Uti Svenska Biet för i går förekommer, i en så kallad korrespondentartikel från London, en ganska. kuriös uppgilt om en svensk grefve F..., som i egenskap af ledamot af ett i England inrättadt sällskap: General peace society, skall