ATTONDE BREFVET AF STÄLLNINGAR OCH FÖRHÅLLANDEN. Den gamle bekante har denna gången icke låtit publiken vänta länge emellan det sjunde ock åttonde brefvet, af hvilka det förra annonserade i bokhanden den 6 October och det sednare re: dan i går den 20 November! Det är ett nöjc att kunna tillägga, att Aftonbladet i sin mån, äf ven som Dagligt Allehanda gifvit egentliga anled ningen till denna starka litterära verksamhet. Mer också är det ifrågavarande åttonde brefvets inne håll någonting alldeles serskildt, någonting hel olika med alla de föregåendes. Pet är ifrån början till slut ett rysligt bihang till den öfriga samlingen, endast ämnadt att dräpa Aftonbladet och Dagligt Allehanda, till hvilkas förläggare det äfver är adresseradt under den kärleksfulla benämningen, mina värdaste kusinerp, Vi borde visst serskildt uttrycka vår fägnad ötver den lika angenäma som oförmodade upptäckten af denna nya tillökning i-blodsbandet, om vi icke tyvärr fått på samma gång erfara sanninger af det gamla ordspråket, att slägt och vännel stundom äro de värstan. Vi begripe nemliger knappt sjelfve, att vi ej redan befinne oss i samma belägenhet med den gamle soldaten i Kellgrens saga, som äfven kom i dispyt med en goc kusin, en smed, hvilket slutades så, att smedn gaf knekten midt i pannan ett så förfärligt hammarslag, att aldrig mer ban såg Guds dag. Vi bedje om ursäkt, att vi förlikne vär nyvunna kusin, den gamle bekante, vid en smed, ehuru han är en skriftställare; men liknelsen torde finnas temligen riktig, om man besinnar att ganska få här i landet hafva en sådan talang, att smid: ihop saker som han, såvidt detta kan sägas ske med pennan. Atminstone har denna färdighe visat sig i en hög grad uti det åttonde brefvetr Det har förut varit nämndt (se: Aftonbladet fö den 7 October), att den bekante uti sjunde bref vet hade låtit sig angeläget vara, att något mer direkt än tillförene icke allenast angripa en dela oppositionen på riddarbuset, och deribland namn gifvet Hr Emil v. Troil, såsom en understucken op osition, utan äfven tydligen syftat på att framställa de s. k. stora tidningarna, såsom drifvande falskt spel i egenskap af oppositionsorganer, och spelande under ett täcke med denna punderstuckna riksdagsopposition; att ban bland lycksökaresvärmen ställde vissa publicister, hvarvid tydligt pekades på Oppositionstidningarna m. m. och att vi med anledning deraf togo oss friheter