Aftonbladet – 20 november 1843, sida 3

-Jafseende på korrespondentens uppgift, att båtsmännen blefvo befallde att erlägga sin skilling, böra erinra, att detta skett alldeles i sin ordning, emedan, det är beslutet, alt båtsmännen, liksom soldater och ryttare, frivilligt, åtagit sig ifrågavarande skatt. RR SLA SA EE j : SAKER OCH TING, j behandlade i bref från en vän i viken. 1: Det har gudskelof åter på höstsidan börjat hända en och annan händelse! Det var det jag alltid predikade emot. dessa. stationäre, hvilka med en så högljudd och oförbehållsam förnöjelse Jutropa: lugn rådervsivverlden! Allting bar åter Ikommit i sin gamla behagliga lunk och det-är Islut med muvemangetl) Det var det jag alltid fTinvände: Icke så häftigt! icke så häftigt! Hvad Isom icke sker i dag, kan ske i morgon! med Tnästa månskifte ha vi det! I Det har sålunda till en början inträffat en revolution i Greklind; jag ville säga en liten dedelikat revolution, i samma mening, som salig professor Munck af Rosenschöld, läkaren, alltid talade om ett litet delikat gräln. Jag påminner mig just en ordlek, som en spetsfundig fransos, straxt vid den tyske Ottos anträde till regeringen öfver Hellenerna, gjorde på frågan om hvad som fordrades: för Greklands lycka: Det fordras, — yttrade hany — coton, soie, fil. et laine, (QwOthon: soit.philhellene). lans Maj:t Othon, har nu verkligen-sjelf måst besanna, att det icke kunde barskadat satt i själ och hjerta vara litet mera grekvän, än han visat sig. En dikaledes.märkvärdig evenemang är utan tvifvel. den. å bane bragta högmålsprocessen mot Daniel OConnel, Esquire -of-Merionsquare, äfvensom den lärda verlden med: största intresse måste erfara, att drottning Victorias herr gemål blifvit kreerad juris doktor, i;Cambridge och dermed kan anses hafva slutat,sina studier. Men jag ämnar denna gång företrädesvis uppehålla mig vid våra egna inhemska. jangelägenlieter; och det finnes i sjelfva verket för ögonblicket mycket nog att derom säga. Vi hafva af tidningarne sett, att den nya bron) till Helgeandsholmen blifvit : färdig. Medgifvasmåste, att den gamla spången i all. sin vördnadsbjudande antiqvitet, var, såsom mfortsatt väg öfver vattnet betraktad, skäligen vådlig, och dess) efterträdare af jern bör sålunda med dubbel rätt annoteras såsom, ett factum i det allmänna ramåtskridandets intresse och såsom ett medgilvandeaf att hvad ruttet är, skall ramla och det nya friska växa upp utur förgängelsen.n Måhända skall man nu efter detta initiativ en vacker dag våga vidröra äfven de gamla kungliga kuliss-skjulen bakom operahuset, oaktadt deras femtioåriga gustavianska anor, och sedan vällofliga byggnadskollegium först väl kommit i farten med sina utgallringar och reformer, skola vi kanske få hoppas att högsta vederbörande, som hafva att skatfa, icke med stadens, men med statens byggnad, omsider skola finna för godt att rifva och bygga nytt. -Hvilket allt himlen oss nådligen bevilje före Ragnaröckr! Herr landshöfdingen Nermans upphöjande tilllt adligt stånd har här i vår ort, liksom tvifvels-t utan i hela Sverge, uppväckt en hel hop gamla! minnen. För öfrigt har man så mycket mindre förvånats öfver sjelfva händelsen, som det snarare varit att undra öfvar att denna nåd icke långt för detta vederfarits herr Nerman, emedan man under nuvarande regime blifvit van att se hvarenda. impopularitet systematiskt hugsvalas med motsvarande vedermäle af gunst ifrån samhällets höjder, och få personer ur denna synpunkt kunna anses mera qvalificerade till alla möjliga små kubgliga välvilligheter, än den ifrågavarande nykläckte. Man vill härstädes veta, att herr Nerman skall såsom ledamot af Riddarhuset antaga namnet Nermansdorff, för att värdigt figurera vid sedan af vännen Hartmansdorff. Och herr Ignell, som råkat så illa ut för sina böcker! Man kan icke nog beklaga den stackars karlen, som skall fram för Pontius Pilatus. Ty det är obestridligt att Stockholms stads Consistoriales äro några. rätt ampra gubbar, när de taga på sig doktorshatten och sätta sig att se ut som kyrkofäder! Inför en Josef Wallin, en . Zacharias Pettersson, en Ekdahl, en Rothlieb, en Bergwall, är i sanning hela filosofien icke många skilling värd! . sjelfva verket är det mer-än besyuwnerligt, att len så långe som så fått ens existera för de vörliga patriarkerne, och att icke något af dessa små ntima kyrkomöten, som synas riktigt ha kommit på moden här i landet, redan engång för alla aflyst all filosofisk kritik och undersökning, samt förklarat förnuftet för en nullitet. En annan sida af saken är att allt detta hos oss tilldrager sig år 4843, — säger ett tusen åtta H hundra och fyrtiotrel — medan vi icke behöfva 3å längre än till. Danmark, för att finna exempel vå. prestmän, hvilka tillåtas både stå i predikstol och döpa barn, på samma gång de i tryck till IlmMänhetens tjenst, populärt behandla och framställa den så illa utskrikna hegelianismen, och då löt i Tyskland gått så långt, att. sjelfva de högvördige fakulteterna nödgas uppriktigt bekänna, tt den dogmatiska teologien icke länge kan hålla 8 uppe som vettenskap, Och att man derför ör klokare i att, så godt först som sist, tänka vå en hederlig reträtt, än att äflas fortsätta en lik strid. Vi finna att Hans Maj:t konungen, som synes ysa en alldeles särskild välvilja för staden Örero, till dervarande Schola Carolina förärat en e l l 1 1 E a n r n i b ( 8 f s a t Y P Pp e d a g e li ä h n al Vv I