Aftonbladet – 20 november 1843, sida 2

STÄLLNINGEN I ITALIEN. Uti Parisertidningen Le Constitutionel läses öfver detta ämne följande artikel, hvars upplysande och intressanta innehåll rekommenderas hos läsaren: Ö Den insurrektion, som för närvarande herrskar i Kyrkostaten, är så mycket betänkligare, som den efter allt utseende icke fått sin anledning utifrån. Upproret år 48531 låt förklara sig som en följd af den då nyligen timade franska revolutionen; äggade af fransmännens efterdöme upplågade Italienare för friheten; Belgien, Spanien och Polen kommo på samma gång af samma orsak irörelse. Några räknade på Frankrikes bistånd, andra på helgden af noninterventionsgrundsatsen. I Polen trodde man att Vestern skulle resa sig mot Norden och låt döda sig som avantgarde, i Belgien eftergjorde man de parisiska julidagarne, och en revolution uppväxte i skuggan af den franska. I Spanien grundade man hoppet om friheten på en omvexling i thrönföljden, liksom i Frankrike. I Italien hade man en svag och före tryckande regering och var viss om segrar, så vida blott Frankrike afhöll de stora makterna. Nu åter finnas icke dessa anledningar. Franska regeringen har jbevisat sin svaghet: hon har utan. vilkor utrymt Ancona och, genom att gifva paschan i Egypten till spillo, för verlden ådagalagt, att hon är beredd att låta de små makterna gå under. Dessutom herrskar öfverallt fred, de absoluta makterna hafva åter öfverhand och sjelfva propagandans apostlar hafva förlorat modet. Ingen påstötning utifrån har derföre kunnat bringa legationerna i uppror. Romagnas invånare resa sig nu, emedan de äro trötte vid eländet. Det är icke hoppet, utan snarare förtviflan, som nu satt dem i rörelse. Påfliga regeringen är nemligen till sin natur en af de mest kostsamma, osjelfständiga och tryckande, som i verlden: finnas. Vi tala här om den verldsliga makten, .och:erkänna gerna att, i ledningen af religionsangelägenheterna, romerska hofvet ofta. ådagalagt mycken skicklighet och slugs het. Men en suverän, vald af en samling munkar, ryckt från en presterlig syssla eller en teologisk profession, kan icke vara stort bevandrad i politiken. och verldslig. administration: Hans välde är kort: kardinalernas äregirighet har belastat honom med en krona;-dens de hoppas-snart få återtaga. .. Hans regentskap är egentligen en in-validanstalt. Omfattande planer, företag-som for dra uthållighet, kunna för hohom icke komma fråga; hans efterträdare skulle sannolikt omstörta allt bvad ban påbörjat., Och: har: hån väl ens tid att lära hvad. han ännu: ickevet och utföra hvad han beslutit? Nästan utanändantag utvälja kardinalerne påfven bland deväldsta; högst sällan bland de skickligaste. Italien och isynnerhet Kyr-kostaten står sedan lång tid tillbaka under en: Jubhel främmande inflytelse: under Frankrikes och Österrikes. Påfven måste göra sitt val. Har en kandidat till påfvevärdigheten förklarat sig för len ena eller andra af dessa makter, eller har van undvikit att förklara sig, så blir han i hvil-: set fall som helst utesluten, ty Frankrikes omud och likaså Österrikes hafva hvardera sitt ve to i konklaven, och den ena eller andra begagnar: illtid detta mot utväljandet-af en skicklig Person, på hvars tänkesätt man. ej är fullt säker. Så vefir ner sig fördenskult Kyrkostaten i nödvändighet att aldrig äga andra regenter än sådane,