Aftonbladet – 20 november 1843, sida 1

— Delta har skett oberoende af vår vilja. Älskade Leopoldine; vi voro födda för hvarandra; och jag svär, att endast döden skall bryta vår förening. — Jag röknar derpå, min Victor! — Ni vet, ålerlog hon med en viss förlägenhet, att er själ har strängar, hvilka jag ej kan anstå utan alt bälva; men jag känner mig orolig ; och huru mycket det kostar på mig, skall jag tala uppriktigt. Har ni haft några underrättelser från Poitou? — Ja. — Huru befinner sig fru de Laligre? — Hon säger sig må bältre; men jag vet cj hvarföre jag icke vill tro henne. Hennes href äro så hemlighetsfulla; hon döljer något för mig, -. : Do — Om hon icke blir bättre denna sommar, måste ni besöka henne, Det är oundgängligt för ert ryktes skull; och dessutom träffar ni edra barn, som äro er så kära. — Ni har upprifvit det samvetssgg, som plågar mig, Leopoldine; jag har handlat så orätt mot den engel, som alltid älskar mig. Visserligen håller jag af mina barn. Nå väll dessa grymma samvetsqval, denna tillgifvenbet, ailt utplånas af min kärlek; — Jog vet att ni tröstar mig för allt, och alt ingenting skulle kunna ersätta er förlust. Jag vet aft ni släckt alla andra känslor i min själ och mitt hjerta, och att ni der herrskar som en suverän. O, hvilken tjusningsmakt! En ringning i portvaktens klocka tilikännagaf ett besök; sanåtaiet afbröts och de skiljdes åt markisinnan för att taga emot de främmande, och Victor för att sköta sina affärer. Då han vid middagstiden kom hem till sig, lomnade man hoI