Aftonbladet – 16 november 1843, sida 1

EN ÄKTA MAN). AF GREFVINNAN DASI: Poitou är öfversådt af alla slags ruiner. Romarne hafva lemnat många spår efter sig, oct medeltiden kanhända ännu flere: I detta land så troget gamla traditioner, har folket, i all sir okunnighet, ett utmärkt godt minne. Sålund: är hågkomsten af det lysande huset de Lusignar lika -liflig som om denna familj ännu fannes till Fåen Melusine har isynnerhet bibebållit sin plat: i sagorna. Bönderna benämna alla ruiner Merlu: siner, äfven då dessa hafva ingenting gemensamt med den omnämnda familjen. Nära Berruges finnes ett isoleradt torn, utar tvifvel sista lemningen efter ett ensamt slott Detta torn eger en ostridig rättighet att qvalifi ceras såsom en Merlusine, ty det beboddes länge af prinsessan Melusine. Denna prinsessa, fru a Melles och Lusignan, hvaraf man skapat orde Melusine och slutligen genom förvrängning Mer. lusine, delade sin tid mellan denna vistelseor och sin familjs stora slott. Belägenheten är ut märkt vacker: stället har den vidsträcktaste ut: sigt; man kan urskilja klockstaplarna i en mängt serskilda byar och med ögat följa alla Boivreflo dens krökningar med dess sköna garnering af än gar och småskog. : Victor ställde ofta sina promenader åt denn: trakt; han älskade att under de brustna hvalf bågarnaöfverlemna sig åt sin inbillnings dröm mar, och han satte sig gerna på dessa nedrasad murar, som talade till hans inbillning om för Se A. B. 14: 262, 265 och 266.