Aftonbladet – 15 november 1843, sida 2

(AKTIER rn rn barn, om du ständigt gräfver ner dig här i klo stret och icke beger dig ut i verlden? — Victor kan ensam resa, utan mig. — Nej visst inte, bästa Eugenie. — Det få vi se, fortfor hon och sökte dölj sina tårar. Flere dagar förflöto utan att någon förändring inträffade i deras tysta lif. Victor fortsatte sina promenader; men han återkom tidigt hvar afton, läste i en bok och lyfte ej ögonen derifrån en enda gång. Eugenie var mer än vanligt fördjupad i tankfullhet; hon betraktade sin man och hos henne utvecklade sig nya intryck och ideer. Hennes kärlek skänkte henne erfarenhet och skarpsynthet. Hon gissade att Victor fann lifvet tråkigt och från denna stund sparade hon ingen möda att förströ honom. En dag, då de höllo på att spisa frukost, ankom en inbjudning från fru PArmilly; det skulle bli en stor festivitet; man skulle gifva spektakel före balen, och supern serveras i ett tält; man talade om ingenting annat och festen skulle påminna om underverken i Tusen och en natt. — Vi måste skrilva till Paris efter en ny toilette åt Eugenie, sade grefven; sömmerskorna här i landsorten förstå ingenting, och jag vill att hon skall vara lika skön och briljant som fru Vilmorin. V — Jag tackar er, min far, men det är onyttigt. Jag kommer icke till Servilliers. — Hvarlör det? — Nej, min vän, jag kan icke, min grossess är för stor. Och bur vill ni för öfrigt kläda ett sådant paket som jag? sade hon, i det hon vi