Aftonbladet – 15 november 1843, sida 2

stora Moguls, i stället för en mahommedans! Amil, skickade man en engelsk tjensteman til ett distrikt, som ägde omkring en million inne. vånare, och i hans händer öfverlemnades hel: dess financiella, polisoch rättegångsförvaltning Men centralautoriteterna fordrade tillika redogörelse, anställde recesser, och den nödvändiga följ den häraf var en fördelning af makten, ett från: skiljande af domaremakten från sjelfva förvaltnin: gen och, inom denna sednare, polismaktens skiljande från finanserna; man fann distrikterna fö: stora, arbetet öfver embetsmännens förmåga, su balterner af infödingar för opålitliga, och euro. peiska förvaltningsformer, kontroller genom centralmyndigheter o. s. v. följde nu så fort de kunde införas och så långt finanserna det medgåfvo. Lord Cornwallis hade, för att ställa kompaniet: tjenstemän öfver frestelsen till prejerier, höjt deras löner ganska betydligt, och så länge hela Indien förvaltades at 800 civiltjenstemän, mötte härvid ingen svårighet. Men nu då man blif?it tvungen att ännu mera dela distrikten och hålls fyra gånger så många tjenstemän, och dessa ändå äro öfverhopade med arbete, har man råkat i förlägenhet; man började således med att sätta ned lönerna, men detta bjelpte icke; man skapade då en annen klass af civiltjenstemän, hvilka kunde vara så väl infödingar, som europeer, ål hvilka subalterntjensterna öfverlemnades. Dettz systems utbredande utgör temat för reformen inom den indiska förvaltningen. Men äfven här möta stora svårigheter. I anseende till det obetydliga antalet europåer i Indien, finner manicke så lätt det behöfliga antalet skickliga tjenstemän och de äro dessutom dyrare, emedan en europå, för att lefva efter sitt stånd, åtminstone behöfver dubbelt mot en hindu af samma rang. Det är derföre oundvikligt att infödingarna måste erhålls en stor del af tjensterna, men en stor svårighet ligger nu i uppfostran, emedan statens undervisningsanstalter, det enda ställe der de kunna erhålla en för tjensten nödig bildning, ännu äre mycket ofullkomliga, och likväl kan, icke utan deras biträde, hvarken den fullkomliga reform som beskattningsverket kräfver för sig gå, eller utvecklingen af landets naturliga rikedomar befordras. Angbåtsfarten har i Indien vunnit en utsträckning, som man ännu för få år sedan knappt vågade hoppas, och förbrukningen af indiska stenkol under löpande året uppskattas till två millioner bengaliska centner. Fordom kommo de stenkol, som begagnades på Ganzgen, uteslutande ur grulfvorna i Burdwan, hvilka lemna brukbara, ehuru de engelska underlägsna, stenkol, med hvilka ett ångfartyg kan framdrifvas 8 !, mil i timman. Men sedermera har man äfven i Polamow, vid mellersta Gangen, i Assam, ceh på flera andra orter funnit kol, hvilka kunna lemnas för bättre pris vid mellersta och öfre Gangen. De i Nerbudda-dalen, i synnerhet i Beaor, funna kol synas vara bättre än de bästa engelska. Upptäckten af dessa lager kommer högst önskvärdt, emedan kompaniet och några handelshus äro i begrepp att ganska betydligt öka sin skeppsfart på indiska hafven och floderna. Kompaniet låter bygga ett antal grundt gående ångfartyg för Ganzen och Indus, hvilka skola draga stora transportfartyg af jern i släptåg; ett härvarande handelshus låter i Glasgow förfärdiga ett jernfartyg af 500 tons drägtighet, för att gå härifrån till Singapore. och man hoppas, att med nästa post från England skall ankomma accept på planen för en regelmessig månatlig ångbåtslinea mellan Calcutta och Suez, emedan ångbåtsfarten från Bombay endast då kan blifva af fullkomlig nytta för Calcutta, när en jernväg hinner inrättas mellan denna stad och Bombay. En sådan inrättning har visserligen ofta blifvit föreslagen och en plan dertill är för närvarande regeringen förelagd, men på utförandet är icke så snart att tänka, och en ångbåtslinea skall utan tvifvel erhålla företräde. Ändtligen har det blifvit nödvändigt att föröka antalet af beväpnade ångfartyg i kinesiska hafvet för att bekämpa sjörörarne.n STOCKHOLM den 15 Nov. TA meraee fr AleaAn MMaårtanecemardanarmnaA hafiun