Aftonbladet – 15 november 1843, sida 1

Likväl utplånades det ej; det bar frukter för fram tiden. Victor visade sig bara en kort stund i rummet; han ursäktade sig med sin trötthet och gick straxt in i sin kammare, utan att förut inträda : sin hustrus, hvilket han icke förr underlåtit allt sedan han blifvit gift. Från denna stund märkte Eugenie att hon var mindre älskad än hitintills, Omtåliga sinnen hafva en skarp uppfattningsförmå3a, hvilken för dem sjelfve tillkännager den älskades kallsinnighet, långt innan han sjelf erfar den. Det är helt obetydliga saker, som förråda bjertats tillstånd, och när de ständigt förnyas, åstadkomma de en mängd af små slyng, som till slut bilda ett helt sår. Den mest grannlsga man, som känner sin böjelse minskas, ger då akt på sig sjelf för att icke såra sin hustru, hvilken ännu ilskar honom lika högt; men obetydliga omstängheter inträffa honom sjelf ovetandes, och det Är just dessa omständigheter som såra oss. Hvad blir det icke då, när mannen icke bryr sig om att förställa sig? Huru många särskilda gånger på en enda timma söndersliter man oss icke rymt! Ackl ett ord, en enda åtbörd är nog för att upplysa oss om förhållandet! Det är mordbrandens fackla, det är lågan som bränner. Då frukosten intogs dagen derpå, tillkännaga de Laliere sitt besiut att fara till Poitier. — Har du något att uträtta der, min vän? fråsade Eugenie fr uktande. — Ja, min vän, svarade han, i det han vände sig bort. — Och när kommer du tillbaka? fortfor hans far. — Om tre dagar. — Tre dagar! utropade hans unga hustru.