EN ÄKTA MAN). AF GREFVINNAN DASH. I. Efter vanligheten biträdde Eugenie vid sir barns afklädande. Hon såg dem insomna oc satte sig sedan vid spelbordet med sitt arbet Men det var henne omöjligt att blifva stilla; ho steg upp väl tjugu gånger, gick fram till fönstre blickade uppåt himlen, der blixtar ännu lyste vi horisonten. — Victor kommer ej tillbaka, min far — s: de hon, då klockan slog tio. — Oroa dig icke, kära barn, det kan ju här da att han stannat qvar öfver natten i Servil liers. — Ja, vid hans ålder skulle jag minsann ick uraktlåtit det. — Hvarföre det då? yttrade Eugenie. Herr de Milvau och grefven hade begge en oc samma tanka och började på en gång att skratt — Hvarföre då? återtog hon. — Emedan der finnes vackra fruntimmer, so! troligtvis skulle be honom derom, och man h: svårt att stå emot ett vackert fruntimmers bö Detta skämt sårade fru de Lalicre. Hon hac aldrig föreställt sig att det i hela verlden gafs ft Victor någon annan qvinna än hon. Svartsjuka var henne obekant, och det barbariska prejudika som lemnar karlarne ett slags tillstånd att val otrogne, framställde sig nu för första gången fc hennes inbillning. Lyckligtvis räckte detta intryc ej länge, ty hennes man anlände i detsamm ) Se Å. B. 22 264 och 263.