Aftonbladet – 14 november 1843, sida 3

laerpå en slängkyss åt Eugenie och red bort i galopp, åtföljd af sin man och af Victor. — Om jag varit tjugu år, sade den gamle chevalier de Melvau, sedan markisinnan försvunnit, skulle ett sådant fruntimmer ha gjort mig yr i hufvudet. — Hon kommer väl också att förvrida många hufvuden, anmärkte grefven. — Hvad tjenar det till, då hon är gift? sade Eugenie. De begge gubbarne betraktade hvarandra småleende, ryckte sakta på axlarne och inträdde derpå i rummet, der de åter satte sig till sitt parti bräde, hvilket de resandes ankomst afbrutit. 266 (Forts. följer.) Pref från en resande Smålandsbonde i Stockholm, rörande lägret på Ladugårdsgärdet vid midsommaren 1843. Helsning och vänskap, käraste broder, nu och alltid! Ja sulle fälle skrifva nu, såsum ja XY lufvade å låta de veta huru dä ser ut ve läjeret. Du sa tro, min lelle bror, att hör ä lite te annat hurrumdurr än då? va nere på Skellingaryslätta, sum ja skref de te um i fjor ve dänna tia. Dänna slätta, sum de skälle fur Lagåsjale, obanterlit möet störr än Skellingarys å har monga de ingånga: ett gap noran ut, e lång bro sunnante, sum de kalla Patronbrygga m. fl. Monga väja slänge se bi te å frå, så att en får va red? i mössa, um en inte sx villa se. Ja va darute hämedan, då dar va storr-parra, å kongen va dar å braverade ett köre. Du sa tro dä deude, bror, å va lite grån ärgare än nar generalen ä ute hos uss um åra! Dar va en odräjeli mängd fulk, mota föttitusen pass ve laj, sum ginge dar å lurvade i dåmmen te medt i natta; nar då började att Ia på tia kum kongen , å då ä rena sanninga att han re sum en korör i bråten å knekta hurra å gapa så de ble