Aftonbladet – 13 november 1843, sida 2

passioner: han närde inom sig fröet till alla slags passioner; de arbetade, de ville utbrista; och i den trånga dalen qväfdes han under deras tyngd. Vid denna tid blef slottet Servilliers, beläget två mil från Marle, inköpt af en Pariserfamilj, och den nye egaren flyttade dit för att der tillbringa en del af den vackra årstiden. Det är alltid en ovanlig tilldragelse då Pariserhoer slå sig ned på landet. — Det gamla Poitou bibehålla i sina varor och ideer ett doft af pineroyable aristotie. Nästan allt bättre folk i denna provins bestod af adelsmän, som aldrig lemnat sin fosterjord utom då de följde sina fäder vid emigrationen. Deraf har uppkommit en ytlerlig aktning för gamla plägseder, ett slags hat mot de älventyrliga bruken för dagen, och en så öfverdrifven varsambet, att den nära nog kunde betraktas som obelefvenhet hos folk utan uppfostran. De värdera ej konsten och dess idkare. De inse icke nyttan af en banad väg, och utan att egentligen vara elakt sinnade, döma de illa om det, som de icke förstå. Bevare mig Gud ifrån att vilja tadla en af de mest aktningsvärda egenskaper, Jag vet: troheten mot de grundsatser man en gång fattat, Jag omtalar endast, jag tadlar icke Denna förkla ring, nödvändig för fortsättningen al min berät. telse, leder mig helt naturligt att nämna, det markis PArmilly och hans döttrar icke funno nåd inför landtboernes ögonMan yttrade helt högt att man ej kunde umgås Med dem, emedsn modren, som varit vacker, mindes det kanhända allt för väl, och emedan fröknarne SArmilly buro klädningar allt för mycket urringade i halsen. Några vågade imedlertid försöket. Nyfikenheten att på nära hå v ta menniskor, om hvilka on NN