Aftonbladet – 11 november 1843, sida 2

och nyttan utaf denna åtgärd kunde vara, och han bekänner, att han icke mäktat för sig reda denna fråga. Fastmera har åtgärden synts honom strida lika mycket mot sunda Bankprinciper, som mot gällande Banko-reglementet; och då hän ansett ämnet i högsta grad förtjent af offentlig diskussion, har han icke dragit i betänkande att dervid framställa några anmärkningar. Grunderna för en rätt Bankrörelse äro i sig sjelft ganska enkla — det är sanningars natur i gemen — men ifrån den fordna sekretessens tider har hos oss den föreställningen. fortplåntat sig, att de mitte vara serdeles invecklad och konstiga alt förstå. Visserligen har Privatbankernas administration något bidragit att sprida redigare begrepp i ämnet, men fördomen är så djupt rotad, att den bibehåller platsen med nästan oförminskad styrka; och man har svårt att inse och erkänna, att samma grundsatser, som gälla för den enskilde affärsmannen, böra tjena till rättesnöre äfven för en Bank. För den förre finner man det vara icke allenast klokt, utan en skyldighet att, då han hemsökes med uppsägninningar eller ansättes för betalning af sina skulder, icke blott göra indragningar i sina depenser, utan äfven iakttaga dan försigtigheten att icke utgifva förskrifningar att betalas å vista; raen på Ri-: kets Ständers Bank har main anspråk, att den i lika belägenhet skall göra raka motsatsen, och huru strängt han än bestormas med inlösen af sina skuldsedlar, ändock släppa ut nya i rörelsen. Ja! tacka Gud, att man icke fordrar, det Banken skall betala alla andras skulder jemte sina egna. Han har också flera gånger nödgats göra; om ej just precist detta, likväl något deråt, eller påtaga sig det allmännas skulder, med den påföljd imedlertid, att han funnit: sig sjelf mer än en gång insolvent. Myntbestämningen af den 4 Mars 41830 hade till ändamål att göra slut på den häraf uppkomna villervallan och förebygga dylika för framtiden. Ifrån nämnde tidpunkt borde, åtminstone inom Bankostyrelsen, vara kändt och erkändt a) Att hvar och en Bank; som hax en större utelöpande sedelstock, i jemförelse med den metalliska kassan, måste under perioder, då dess sedlar visa en starkare benägenhet att strömma in mot ulttagande af klingande mynt, i främsta rummet vara angelägen att icke utsläppa några nya sedlar, för att icke gifva inströmmandet deraf än mera fart och på samma:gång försvaga sin förmåga att göra face deremot; : b) Att, om: Banken. icke är stark, -och icke kommenderar en stor kredit, hvarigenom den kan i behofvets stund förstärka sin metalliska fond, säkraste medlet att betrygga dess bestånd ligger uti indragande af dess :fordringar, hvarigenom antingen dess egna sedlar ingå utan utbyte mot klinganne mynt, eller ock sådant inflyter till lättnad i sedlarnes inlösen; ec) Att,, om deremot Banken är stark genora betydliga öfverskott af tillgångar samt besitter en vidsträckt -kredit;-så att den kan hafva mera k onsideration med sina gäldenärer, än den behöfver hafva för sig sjelf, men likväl finner sig i behof af eller föranlåten att förstärka metalliska kassan, sådant aldrig må ske genom medel, som, ehuru beredande lättnad för ögonblicket, i sig sjellt motverka det afsedda ändamålet; d) Alt, då till följd af handelns förhållanden det klingande myntet går ur landet, det är fåfängt, och skadligt på samma gång, att vilja genom konstlade medel sätta en dam deremot, Hvad Banken har att dervid iakttaga är precist detsamma, som, i händelse det klingande myntet går ur Banken, men blir qvar 2 landet — sköta sig. sjelf enligt här framställda reglor, och ingens ting vidare. e) Att, lika fåfängt det är att vilja sätta dam emot de ädla metallernas utströmmande ur landet, då handelskonjunkluren så vill, lika sä onödigt och öfverflödigt är det att, då konjunkturen förändrat sig, vidtaga konstlade utvägar, för att iå dem tillbaka. I naturen gifves intet stillastående, icke heller; hvilket sjelfva namnet innebär, i penningerörelsen. Den liknar hafvets ebb och flod: hvad den ena timman tager bort, förer den andra tillbaka, och den grund, som ena stunden ligger torr i solens sken, sköljes utaf böljors svall den andra. Det är naturens mekanism; inga af menniskor bygda pumpverk och kanaler behöfvas dertill, och de förmå lika litet åstadkomma dessa verkningar, som dem förhindra. Bedömes Bankofullmäktiges här ifrågavarande åtgärd efter dessa grundsatser, så är den fåfäng och skadlig, i händelse den konjunktur, som fört bort silfret ur Banken och riket, icke är öfverstånden. De utsläppta förskotterna bidraga då att sopa än mera silfver ur Banken, verka raka motsatsen mot hvad dermed åsyftats; och det gifves, om konjunkturen fortfar, ingen: mensklig makt, som förmår qvarhålla det genom Jeveranserna inkomna silfret, hvaraf alltså rakt ingen nylta beredts, utan allenast en utgift för Banken uppkommit. Är åter den ofördelaktiga konjunkturen förbi, hvad behof är det då att vidtaga en åtgärd, som man ansett obehöflig, under det metalliska kassan varit. utsatt för. stark påkänning? När med den förändrade konjunkturen silfvet ovilkorligen kommer tillbaka af sig sjelft, hvad nödvändighet är det att derföre göra uppoffringar från Bankens sida? Åtgärden är i detta fall onödig och, såsom den blifvit uppgjord, dessutom i hög grad oklok. En: Bank, som behöfver förstärka sin kassa, men icke vill indraga sina fordringar, måste anlita sin kredit. på samma sätt, RR 0 KR vr SE AC