ysik, kemi och mineralogi i 6 delar; hans utgifna berättelser öfver fysiska och kemiska vetenskapernes årliga framsteg utgöra 23 band. Bland utmärkte kemister från främmande länder, som arbetat i Berzelii laboratoriam, böra vi nämna Bonsdorff, Engelhardt, Gmelin, Hartwall, Hess, Hinefeld, Johnston, Magnus, E. Mitscherlich, Nordensköld, Osann, G. Rose, H. Rose, Winkler och ;Wöhler. Den brefvexling, Berzelius fört med tidens störste vetenskapsmän, visar den vördnad, de för honom bysa. Öfver friherre Berzelius är i Berlin gjuten enmedaljong af jern, af hvilken aftryck i Sevres-porslin äfven finnas. Batka i Prag har låtit göra hans medaljong af Selen; och under detta årets lopp har i Berlin hans statuett blifvit gjord i stenpapp. Hans bröstbild är huggen i marmor, af David; hans porträtt är utoch inrikes litografieradt och måladt i olja, sista gången af Södermark, hvars arbete i afton uppsättes i Vettenskapsakademiens samlingsrum. Sverges Konung har införlifvat Berzelii namn med den svenska adelns, i det att först adelig värdighet förlänades honom 4848, och sedan friherrlig, år 1835. Riddare af Nordstjerneorden blef han 41815, kommendör af Wasaorden 1821, och af dess stora kors 1829. Vid riksdagen 1840, tilldelade honom Rikets Ständer en lifstidspension af 2000 rdr bko om året. Kejsaren i Ryssland; konungarne i Preussen, Danmark, Belgien, Frankrike och Sardinien bafva, genom ordensutmärkelser, högtidligen erkänt hans förtjenst. Utrikes lärda samfund hafva, nästan öfver hela den odlade verlden, och i de flesta riktningar af menskligt vetande, täflat att tillegna sig honom, såsom ledamot, och hylla honom såsom vetenskapsidkare. Likaså hafva inrikes samfund gjort, höga och låga om hvarannan, ej blott de, hvilkas verksamhet är närbeslägtad. med hans, utan äfven sådana, hvilka öfva snillet och smaken på helt andra föremål än hån. För närvarande lärer han vara ledamot af 88 lärda samfund, hvaribland 79 utländska. Om man undrar huru vetenskapsmän, i fordna tider, kunnat rädda derås verksamhet undan de förföljelser, för hvilka de ej sällan voro utsatta: så må man undra huru friherre Berzelius nu kunnat rädda sitt anspråkslösa väsens enkelhet undan frestelsen till fåfänga öfver byllningarnes mängd, och än mera, huru han kunnat bovara sin rätta verksamhet undan den splittring på främmande, äfven ringa, ämnen, för hvilken hon städse varit, och fortfarande är, blottställd. Men friherre Berzelius hörer till de starke andar, hvilka verka på menskligheten i stort, Hans yerksamhet kan ej betraktas utan i sammanhang med odlingens allmänna framskridande, i verlden och i hans. fädernesland.