Aftonbladet – 8 november 1843, sida 3

och stjelptes i vägen; hela sträckor af stehgärdesgår dar nedrefyos jemte damfästen till några qvarnar. Uti den förut fredliga lilla socknen Norum: hafva nattetider en hop unga öfversittare sällat sig tillsammans samt-begått excesser och våld med: fönsterkrossning på flera ställen; sönderskäring af soufflett och klädsel på en berlinarevagn; vid inbrott uti ett stall, sönderskäring af 2:ne chäskärrselar med betsel; käattors dränkning uti kokvattensbrunnar på olika ställen och ikastad afträdesgödsel i en påse uti en; hårens på svansarna totala afklippning på 2:ne hästar tillhörande en man; grindars förderfvande; grindstolpars uppryckande; stengärdesgårdars nedrifning på flerfaldige ställen och en stenbros förstöring i tvänne omgångar, oberäknadt fylleri och slagsmål samt lönnkrögares tillhandagående med bränvinsafsalu. Landsfiskalen för orten, en allmänt känd hederlig och driftig man, håller nog efter lagbrott, så vidt kännedom erhålles; men en är ej mer än en, och han kan omöjligt hinna öfvertaga allt i sitt vidsträckta distrikt. Då brottsligheten oftast begås med sådant spitsfund, att andra vittnen sällan finnas att åberopa, än bofven emot bofven eller deras skyddare, går ofta bevisningen förlorad genom hvad som mest må beklagas, tillkonstlade, vrånga eller rent utaf falska vittnesmål. EEE ONES Insändt.) Så väl i landsorten som i bufvudstaden börjar man redan tänka på den härnäst förestående riksdagen. Det är också hög tid dertill; ty inom 24 månader, ja kanhända långt förr, kallar riksdagstrumpetten. Den kommande riksdagen blir af mycken vigt för svenska nationen: dess framtida öde kommer att derpå bero. Må derföre svenska folket öfvertänka de ämnen, som der komma att afhandlas, och icke slumra tills riksdagstrumpetten skallar, och då, yrvakna, ej veta hvilken räddningsplanka de skola tillgripa, för att på bästa sätt och med största säkerhet föra i land spillrorna af den skeppsbrutna, föråldrade svenska representationen. Denna fråga är otvifvelaktigt den som mest intresserar svenska folket och den vigtigaste, som kommande ständer komma att handlägga. Jemte denna väckelse, tager insändaren sig friheten fästa poststyrelsens uppmärksamhet på den nya instruktionen för postverkets embetsoch tjenstemän, som 4832 års ständer beslutade skulle utarbetas och nästkommande (1840 års) ständer föreläggas. Vid 4840 års riksdag var likväl allt tyst derom, och man skulle kunna nästan tro, att allt fallit i glömska, som ständerna tillgjort i detta ämne, och kanhända får man ej höra ett ord derom af kommande ständer. År 1838 nedsatte poststyrelsen en kommitte, som skulle utarbeta ett förslag till den af 1834 ärs ständer beslutade nya instruktionen, och -det bör ej anses öfverdrifvet begärdt, om man nu vågade hysa den förmodan, att detta arbete är färdigt att föreläggas kommande ständer, sedan det nu haft en tid af snart 10 år att mogna på; ty beslutet fattades om den nya instruktionen, som jag ofvan nämnt, på 1834 ärs riks. dag. Men om ej så skulle vara, måtte poststyrelsen tänka på saken de äterstående 44 månaderne. Det skulle kanhända ej vara så oriktigt om förslaget trycktes och utdelades till postverkets embetsoch tjenstemän, för att deröfver få afgifva sina anmärkningar, eftersom det är ämnadt att instruktionen skall för dem blifva lag. Insändaren vågar anse, att förslaget då skulle komma till ständerne i mera komplett skick. En postkarl.