Aftonbladet – 8 november 1843, sida 2

kraften tidigt pröfva sina vingar. Ej underligt heller, alt den unga lekkamratens dag från dag sig alltmer utvecklande behag, och hennes milda, oerfarna barnasjäl — dit han så förtroligt fåttinblicka — på honom skulle göra ett mäktigt intryck. — Man talar väl om en ögonblicklig kärlek, och låt vara att det första intrycket ej ljuger; men nog måste väl ändå den känsla, hvilken man liksom sett uppvexa från en späd planta till en fullt utvecklad blomma, nog måste väl den kärlek, som man under ett dagligt umgänge känt alltmer intränga, tills den gjort sig hemmastadd i ens hjerta — nog måste väl den ändå slå starkare rötter och vara mera sann och djup! Julius älskade med den första ungdomskänslans hela värma. Hvad utgång denna kärlek en gång skulle taga, hade han aldrig öfvertänkt, och det bade ej heller bekymtat honom. Ack, när man lefver endast i pjutningemåf det närvarande, hvem tänker då på framtiden! Och den svärmande ynglingens inbillning beräknarsej så noga, men boppas desto mer. Mera af eftergift för modrens önskan, som ville se sonen träda i fadrens fotspår, än af egen böjelse, hade han bestämt sig för den militäriska banan, hvilken också onekligen är den lämpligaste för den, som ej behöfver eller vill möda sig i statens tjenst, utan endast åsyftar att, hvad man ir, bli någonting, och, efter orhållet afsked va i ro af den ärida förmögenhelen. Han hade ingått vid ett gardes-regemente i Stockhoim var nal att det muntra kamratlifve för den ovane :tanten skulle ega mycket lockande, och han öfverlemnade sig också begärligi Le Rid. of. Mal I