Aftonbladet – 8 november 1843, sida 1

TIGGARFLICKAN ) EN HVARDAGSHISTORIA AF BERNARD. I. Lamour est pour les coeurs Ce gue laurore est pour les fleur Et le printems pour la nature., VIGNE. I en lumnig all af höga, hundraåriga almar och lindar, som begränsar parken till det stora herregodset S. i Upland, gick den unge Julius H., ende sonen till egarinnan af säteriet, tankfullt fram och tillbaka. Han väntade bär någon, det syntes på den ifrigt spejande blicken och den otåliga minen än stannade han och betraktade svanorna, hvilka likt glänsande gondoler, framgledo på den silfverblanka kanalen, och än, under det han framgick. lät ban blicken följa fullmånans lysande bild, som tycktes klättra i trädtopparna. Oroligt lyssnade har till hvarje ljud, men än var det nattvindens hviskning i poppelhäcken och än vattenringarna, hvilka svanorna under sin framfart sköto framför sig, som bedrog honom. Han såg det ena ljuset efter de andra slockna i den höga stenbyggnadens fönster det mörka missnöjet, som hvilade öfver hans vac kra drag, förrådde hans beslut, att öfvergifva sir Post och återvända in, då i detsamma ett glän sande stjernskott, som återspeglades i vattnet oct tycktes skjuta ned just på den närbelägna kyrkan der familjen hade sitt gralkor, ådrog sig han uppmärksamhet och kom honom att ännu er stund qvarstå. — I Ryssens vidskepelse omstjern fallen ligger något lockande för inbillningskraften som deri tycker sig :se. en omedelbar vink frår höjden, åt hvars tydning den gerna vill öfverlemna sig. — Julius nedsjönk i djupa tankar. Imedlertid hade, honom obemärkt, en smärt ungdomlig gestalt nalkats; det var en ung flick af en retande skönhet; den renaste, klaraste pann hvälfde sig öfver ett fullkomligt ovalt ansigte, de ) Se Aftonbl. Mm 259.