Aftonbladet – 7 november 1843, sida 1

SEIN SRA DILIAAA TIGGARFLICKAN. EN HVARDAGSHISTORIA AF BERNARD. I. J dödlige, kännen j glädjen? ATTERBOM. Vill du veta hur glädjen är? BöÖTTIGER:. Glädjen ligger utom Upsala — hvem vet icke det — men icke alla torde veta hvad glädjen egentligen är. Skalden sjunger, att den är en fjäril, fladdrande från ros till ros och hvilken vi fåfängt söka qvarhålla, och älskaren försäkrar med den allvarsammaste min i verlden, att glädjen endast bor i flickans kyssar och leenden. Tror ni dem någondera, så blir ni bedragen. Glädjen är, helt simpelt, intet annat än — men hvarför gå berättelsen i förväg. Har ni någonsin en vacker sommarafton förirrat er så långt i ett angenämt sällskap och under en lockande konversation, att ni förgätit den vanliga tiden för vällingsklockans eller, bättre upp, hofmästarens gladlynta det är serveradtl och först erinras om er försummelse genom sjelfva corpus delicti — jag menar magens mindre glada anmaning, då vet ni ock hur det var fatt med två unga fotgångare, som före supen hade företagit sig en aptitspromenad, den der alltför väl uppfyllt sitt ändamål. Den intressanta konversationen hade de, till straff för dess förförelse, helt och bållet låtit utdö; och den som läst hurusom, genom den animala magnetismen och Ganglii systemets förhöjda verksamhet en större lifskänsla uppkommer, som i nejden af bjertgropen samlar sig till en Ny centralorgan för känslor, ett nytt inre sinne, skulle lätt blifvit ledd på