Aftonbladet – 6 november 1843, sida 2

riktningar. De mest ansträngda bemödanden gjordes att mota och släcka elden med servering af stadens fyra sprutor, men detta kunde blott lemna en obetydlig hjelp, då flere hela qvarter brunno på en gång. Lador på 3 å 400 famnars afstånd från staden hade blifvit antända af de kringflygande eldbränderna, och inom 48 timmar, eller till onsdagseftermiddagen kl. half fyra, då elden upphörde, voro 88 gårdar lagda i aska. Hela staden består af omkring 130, men de som finnas qvar utgöras mestadels af smärre hus och kojor, och af de efter förra eldsvådan uppbyggda husen återstå endast åtta, så att fyra femtedelar af det hela kan anses uppbrunnet, deribland rådhuset, ränteriet, postkontoret, privatbankens lokal, fånghuset, apoteket, båda boktryckerierna, lektorernas embetsgårdar. Omkring 300,000 R:dr lära varit brandförsäkrade i landtfonden. 4400 personer anses vara husville, och deribland 60 handtverkare och alla de handlande med en stor del af deras lager. Bestörtningen och förvirringen vid detta tillfälle lärer varit obeskriflig, och hela det lilla samhället är på visst sätt upplöst. Endast en mindre del af de brandskadade hade kunnat för ögonblicket inpackas i de qvarstående husen; många befunno sig med sina saker ute på de kringligzande gärdena, tills de kunde blifva emottagne i kringliggande byar. Gymnasiioch skolungdomen hade måst hemförlofvas, och fångarne transporteras in i kyrkan. Redan morgonen efter eldens upphörande afreste fyra personer till hufvudstaden och anlände sent i går afton, för att hos regeringen anhålla om en undsättning i första nöden; nemligen en ifverstlöjtnant grefve Posse, herr lektor Lundsreo, garfvareåldermannen hr Wahlgren och hr baaren Forssberg. Den olyekliga staden är så mycket mera att yeklaga, som just nu den tiden var inne, då föegående undsättningslånen skulle begynna betalas. Närmare och mera detaljerade underrättelser ifver förlusternas belopp anlända sannolikt snart vå officiel väg; men det redan kända är nog för tt påkalla det allmänna deltagandet till bjelp för le nödstälide. Ett missöde, som kommer ensamt, är stundom ätt nog öfverståndet, huru stort det än må vara; len lidandes mod att uthärda och att genom sen ansträngning åter förkofra sig, upprätthbålles Jå ännu af hoppet, af förtröstan på försynens makt och goda menniskors bistånd — der detta kan hjelpa. Men när olyckan följer slag i slag, krossar den ej sällan sitt offer ohjelpligt, eller så, att dess framtid åtminstone kan sättas i fråga. En nödhjelpskommitte i den afbrända staden har bildat sig, för att emottaga och redovisa de såfvor, som lemnas. —— ELITEN ORO