Aftonbladet – 4 november 1843, sida 2

LL, AV ARe,g UAE: VER MI NO 2 VR TERS den kungliga näden. UTRIKES. SPANIEN. Hvad som förnimmes om händelserna i Barcellona är så mycket förskräckligare, som olyckan icke tycks taga slut. Inom två dygn hade fästet Montjuich kastat öfver 2000 kulor och bomber på staden — hela gator ligga i ruiner. På en dag fortfor skjutningen oupphörligt i elfva timmar. Insurgenterne påstås äga lifsmedel för ett år och tillräcklig ammunition, solden åt besättningen utdelas punktligt; men hvarifrån penningarne komma, vet man icke. Belägringskorpsen uppgifves till 6060 man, men minst 30,000 beKöfdes att tygla insurgenterna, och dervid skulle halfva staden förstöras i grund. Ödelöggelserna i Esparteros tid förgäter man under dessa förskräckelsens dagar. Cortesförsamlingen i Madrid hålles i Orientesalen — en f. d. teaterfoyer, och dekorationerne erinra om de baler och maskerader, som för ett år sedan gåfvos på samma ställe. I salens begge ändar finnas tribuner för omkring 250 personer. Här råder ofta ett så högljudt prat emellan åhörare al alla partier, att man bar svårt att följa cortesförhandlingarne. Ledamöternes bänkar höja sig ej trappvis, utan befinnas alla i samma plan. De deputerades äro klädda med rödt sammet, ministerbänken med svart, och den kallas derföre banco nero. När cortes öppnades, voro samtlige ministrarne tillstädes utom Serrano, alla i civil drägt. Läktarne hade förut blifvit fyllda; men åhörarne voro fullkomligt stilla; man liksom kände, att en session hade begynt, af hvilken monarkiens befästande och hela statsförvaltningens nya organisation påräknades. Den äldste bland senatorerne, Hr Ncochea tog plats som ålderspresident, han var i biskopsdrägt, såsom af regeringen nämnd till Oviedos stift,; fastän pålvens sanktion ännu fattas. Bredvid honom sutto församlingens begge sekreterare. För öfrigt bade senatorer och deputerade tagit plats om hvarandra, alla svariklädda; senatorerna hade för tillfället bortlagt sin rika men obeqväma ceremonidrägt. Endast militärer och domare visade sig i uniform. Hela samlingen hade för öfrigt ingenting vördnadsbjudande, serdeles som så många unga personer befunno sig deribland; man räknade öfver 43, som ej ännu uppnått 30 års ålder. När sessionen började, framträdde konseljpresidenten Lopez och uppläste den provisoriska regeringens dekret, hvarigenom den i Isabella II:s namn förklarade Cortes-församlingen öppnad. Sedan presidenten derefter tillkännagifvit alt sessionen för dagen vore slutad, åtskiljdes församlingen i all stillhet. Det utanför Orienteplatsen talrikt församlade folket förblef hela tiden lugnt. STORBRITANNIEN. I afseende på den tillämnade processen emot OConnell har det märkvärdiga redan inträffat, att den person, som regeringen begagnat att uppteckna det repeal-tal, på grund af hvilket han förnämligast kommer att antastas, begått sådana väsendtliga misstag, rörande både saker och personer, alt domstolen troligen ej lärer kunna fästa något vitsord vid detta dokument. Den ifrågavarande reportern, som beedigat sitt opus, hotas nu med laga tilltal för falsk edgång. Ännu fortfara truppsändningar till Irland, der för öfrigt lugnet hiltills icke det ringaste blifvit stördt. Parlamentet lärer redan i Januari komma tillsamman, emedan drottningen önskar kunna sluta sessionen i Juli, för att derefter kunna börja sina sjöpromenader, för hvilka förliden sommars utflygter skola hafva gifvit henne mycken smak. De i London vistande Greker hafva med en stor bankett firät revolutionen i deras fädernesland. Flere parlamentsledamöter, bland andra den bekante Dr Bowring, voro närvarande, och jublet stod, såsom man säger, högt i taket. Storfursten Michael har aflagt ett besök hos Sir Robert Peel på hans landtgård. TYSKLAND. Konungen i Bäjern stod i begrepp att företaga en resa till Wien, utan tvifvel i och för de grekiska affärerna. Hans extra-sändebud till Paris och London, furst von Wallerstein, medför den bestämda förklaring å konung Ottos vägnar, att han vill nedlägga sin spira, så vida icke de 53:e Iskyddsmakterna (Frankrike, England och Ryssland) sätta bonomv is stånd att föra den med värdighet. Häruvida bärmed menas detsamma, som