Aftonbladet – 4 november 1843, sida 1

sin afsigt. Han stöllde sig väl hos frun; förblindade henne derigenom, omintetgjorde faderns försigtighet, och förförde dottren. — Se der! hvartill tjenar vaksamketen, då man ej har andra medel? — Doitrens belägenhet var bekilagansvärd: tyranniserad af kärlekslösa föräldrar, dagligen förebrådd och skymfad för ett brott, det de sjelfva kanske begått! — Barnet öfverlefde ej sin födelse, och den olyckliga sörjande unga modren erfor, då föräldrarna sågo beviset på hennes vanära aflägsnadt, någon mildring i sitt öde. — Hennes sinne har dock sedan dess bibehållit den sorgliga riktning det tagit. Hon vill väl, men kan ej stort verka. Hennes försummade uppfostran, ty man kan kalla den försummad; då den ej skänkt henne mer än några intellektuella förmåner ifrån skolan, hennes af modren ärfda retliga Iynne; hennes totala brist på värdigbet och anseende i sitt hus, grundlägga väl den familjs olyckor, — Gud tröste oss! — som hön fostrat, — men jag skall gå tillbaka till min berättelse. — Föräldrarne ville nu snart se sin dotter gift, dels för att slippa henne i huset, och dels för befrämjandet af hennes Jycka, hvilken de tyckte fått en svår stöt. En fattig adelsman, en kommissionär v. Heden friade slutligen till henne, och då föräldrarne tyckte, att något är bättre än intet, och mannen syntes vara öm och beskedlig, gåfvo de sitt bifall. Som -du vet, har ban nu fått ärfva jen ansenlig förmögenhet, och är alltså långt ifrån nöden, men med förmögenheten i lekamlig måtto ärfde han ingen andlig; ty han vet ej begagna lyckan vist. Jag bar njutit mycket godt i detta hus, och skall alltid derföre vara tacksam. Många husligt glada stunder har jag skådat, då, Där