Aftonbladet – 4 november 1843, sida 1

hjertelagen närmat sig hvarandra vid då nöjen som tillställts i familjen, då, när den gemensamma glädjen, musiken, festligheten aflägsnat tvedrägten, men många svåra ögonblick har jag ock här upplefvat ...) Våra pratmakerskor måste nu gifva rum, ty man hade föreslagit dans. Efter många böner salte sig Rosa till pianot — vValsen kom i gång. Det eleganta sällskapet gjorde Många cirklar kring Jet väl upplysta rummet. Sceneriet förhöjdes ef de många speglar, hvilka, inpassade i väggarna, ifspeglade och mångfaldigade paren. Sylfidiska varelser med rodnad på kinden, lif och eld i blicken, med de sköna formerna rörda graciöst och. lätt efter takten; unge män, i modets och smakens gjutform, upplifvade och ungdomsfriska, kanske med kärlek i tankarna, kanske vid sidan ff ett dyrkadt ideal, glädjedruckna, sälla! — Hål! ill godo en liten tableau vivant j mjeltsjuke! — eller kanske är följande mer i er smak? Trötta af dansen, sutto, vid ett af fönstren, Charlotte v. Heden och baron Sebastian, ömt smekande hvarandra och samtalande med blickar och ord. Charlotte hade i handen ochlekte med ett bref, hon nyss erhållit. Baron Sebastian beapdrade hennes återhållsamhet att ej genast hafva prutit det. — Hon bröt det och läste för sig sjelf: Grymma Charlotte! Ert sista bref har jag, emottagit, jal ert sista bref, och det sista jag här i verlden skall läsa Ni gäckas med min kärlek, ni bånar mina sällaste förhoppningar, ni bar bevisat mig att ni är trolöss O! att jag kunde komma er att känna huru rysligt jag lider! ni skulle kanske då ha medlidande med mig — ja, medlidande! — hvilken