Aftonbladet – 3 november 1843, sida 3

En ny skandalös historia om assessor Ugarph ha ytterligare kommit i dagsljuset. Sedan Tit. U. iJur månad 1842 erhållit länsstyrelsens befallning att u! taga liqvid för ett förfallet diskontlån, men han änn i December månad samma år icke inkommit med rc dovisning, så infordrades häröfver hans förklaring deri han lärer försäkrat, att lånet snart skulle liqvi deras, och i sina utmätningsdiarier afförde U. låne såsom betaldt. Nu hände sig, att låntagaren vill söka ett nytt lån i diskonten, men då detta afslog och han efterfrågade orsaken, fick han till sin förvå ning böra, att hans gamla lån ännu icke blifvit inbe taldt. Då anmälde låntagaren hos diskonten, att hai redan i November månad 41842 till Ugarph lemna kontant liqvid för lånet, och denna anmälan har di skonten nu meddelat Kon:s Befallningshafvande, son i dessa dagar lärer utfärdat ordres om Ugarphs kal lande, vid hemtnings äfventyr, till personligt förhö på Landskansliet, den 7 i nästa månad. — Det tala äfven om att Ugarph öfver köpeskillingen för ett och samma utmätningsvis försålda hemman upprättat och utfärdat fyra serskilda liqvider, alla Kra innehåll. — I Skånska Posten läses följanäe från Chri stianstad: Man har ofta — och som oss synes, med största skäl — klandrat den princip, till följe hvaraf personer, som för tillfället sakna hvad man kallar laga försvar, varda i visst afseende behandlade lika med verkliga brottslingar, med hvilka de stundom skoningslöst sammanlöras i samma häkte, o. s.v. Någonting, som i denna väg byligen tilldragit sig, tyckes innefatta ett faktiskt bevis för olämpligheten af ett så beskaffadt handiingssätt, och tilldragelsen torde derföre ej böra undanahällas offentligheten. En enka, Sara Lovisa Bolin, som tillika med 3:ne minderåriga barn ankommit till Vankifva socken, har, utan att någon brottslighet kunnat henne tillvitas, blifvit gripen, först afförd till bäradshäktet i Röinge och derifrån införpassad till länshäktet härstädes. Hennes häktande har skett i anledning af en utaf kyrkoherden i Vankiiva till kronolänsmannen i orten den 17 dennes aflåten embetsskrifyelse, deruti han begär, det t. f. kronoläns:nannen behagade lemna handräckning till nämnde personers bortskaffande från församlingen och befordrande till den ort dit de kunna höra, så att denna socken genom deras kringstrykande icke betungas eller andra olägenheter derigenom samhället ådragas. Rörande enkan Bolins !etnadsförhållanden uppgifves följande: Hon är född i Finja socken, har i 7 år tjenat inom VYankifva församling, deraf sednast ett är hos kyrkoherden på stället hr Elmluad, blef derefter gilt med förre konstapeln, sedermera skolmästaren i Ignaberga (af Vankifva pastorat) Bolin. För omkring 4 är sedan flyttade Bolin tillika med sia hustru till Carlshamn, der han försörjde sig med renskrifting och dylikt. Sist. vinter aflet han, och då enkan med sina ö:ne barn derigenom såg sig blottställd för hunger och elände, hade hon apnhållit om understöd af stadens fattigkassa, samt då detta blifvit henne vägradt, deröfver anfört besvär hos Kon:s bef:h:de i Blekinge. Under afbidan på resolution härå hade hon, på tillstyrkan af nägra Carlshamnsboar, hvilka försett henne med skjutspenningar, företagit resan till Skåne, i hopp att på den ort der hon förut vistats, erhålla något understöd i sin nödställda belägenhet. Huru detta hopp blifvit realiseradt, inhemtas af ofvanföre anförde. Vid hennes ankomst till härvarande länshäkte, väckte hennes beklagliga ställning vederbörandes medlidande; hon blef af Kon:s bef:h:de genast frigifven samt förpassad tillbaka till Carlshamn, och slottsvaktmästaren föranstaltade en subskription, hvarigenom hon erhöll icke allenast nödige skjutspenningar, för sig och barnen, till destinationsorten, utan äfven ewt litet öfverskott derutöfver. Att kyrkoh. Elmlunds förfarande vid detta tillfälle varit, strängt taget, lagligt, vilja vi icke betvifla; men vi kunna lätt föreställa oss huru påkostande det varit för en öm själasörjares hjerta, att nödgas anlita den exekutiva makten mot personer, för intet brott anklagade, och till hvilka både han och församliogen åtminstone icke helt och hållet saknat relationer, och huru svårt det i allmänhet måste vara, då man råkar i kollision mellan den borgerliga lagen och den kristliga, hvilkem sednare, som bekant är, bjuder att mätta den hungriga, herbergera den husvilla och kläda den nakota. LANDSORES-NY HETER Upsala den 31 Oktober. H. M. Konungen har nådigst bebagat förära akademiska bibliotehet härstädes ett praktexemplar af Tischendorffs nyligen utgifna märkvärdiga Codex Ephraem? Syrirescriplus i regal 4:0. Bibliotekets förråd af orientaliska handskrifter har