Aftonbladet – 3 november 1843, sida 2

ne Nej, gudbevars? Jag vill visst icke förtala någon menniska — nej bevars! svarade häftigt tant Sofia (bon ryckte härvid på hufvudet, att mössan slängde omkring det magra ansigtet.) FHan är visst icke elak! Det är en god tok, och det är hans största fel..., Ser du, kära syster, afsröt fru Tale, hur väl det är emellan Rosa och herr Langdortf. Hon ser rätt näpen ut, den tjufungen! Ganska qvicka ögon! en vacker mun: men den der hvassa näsan. hon ser ej illa ut när bon skrattar, fast det är något visst oböjligt, något inmarist och lättsinnigt hos henne.n VÅh! jag fruktar ej så mycket för henne,, sade tant Sofia; bara hon får sig en bra man, kan hon bli lycklig: men e på den der Charlotte, som sitter der bredvid baron S. Hon har visst lidelsefulla och vackra ögon, men jag tycker mig finna något så obeständigt, nästan trolöst. hos benne. Hon blir aldrig lycklig, det spår jag Ack, kära syster! tala ej om det. Jag riktigt ryser, då jag tänker derpå; men bvarföre skola vi tro att det skulle gå så olyckligt? De kunna ju stadga sig begge, fast de just icke hafva några vackra exempel att följa, och sällan få några råd al sina föräldrar, hvilka kunna tjena dem. Det beror mest på händelsernas gång, gudnås så visst Ja, ja! ja, jal Styre Gud, så går det väll — men jag tycker ändå att hon är känslofull, fast hon är kokett, och till och med bär sig opassande åt --gudnås så visst! — alltid skall det vara några fel.-.. MN NN (Forts. följer.)