Aftonbladet – 3 november 1843, sida 2

och unge herr Wilhelm blef förvisad huset ... Jo, jo! så går det ibland, triumferade tant Sofia. Nej, hör mig till slut,, invände fru Tale, ,Wilhelm hade förvärfvat pastorskans gunst — saken blef miidrad. Informatorn kom på gäldstugan för skuld till Wilhelm. Pastorn återföll i. sina grubblerier och Wilhelm är ännu hvardagsgäst i huset — så har jag hört berättas. Nå, det mån sägal!... skulle man ha hört på maken!... och jag som ej vetat af detta allt! utropade förbluffad tant Sofia. Men skall han icke fästa sig Vid något lefnadsyrke? Jag tycker det är tid dertill då man är några och tjugu år fortsatte fru Tale. De tycka väl det är nog för honom att vara adelsman. Han går här hemma och gör intet annat än förargelse. Än rider han ibjel hästarne, än handterar han drängarne illa; och fadern får naturligtvis kännas vid utgifterne för hans bragder. — Det är just ömkligt att höra på dem då de komma i gräl. Sonen visar fadren den största Vanvördnad och retar hopom gradvis. När ban då fått honom till böjden af vrede, går han med ett hånskratt ifrån honom. — Om några timmar har fadren ånorat sin häftighet och sonen får hvad ban begär. Det är nästan på samma sätt med döttrarna. De hafva ej den ringaste aktning för fedren. Om ban ber dem om något, så underlåta de det just derföre, att han tillsagt om det. De äro så mycket påkostade, mer ingenting kunna de. Fortepianot står orördt fastän flickorna haft spelmästare i fyra år. — Här sitter en sömmerska året om, blott för flic