Aftonbladet – 3 november 1843, sida 1

Mamselil F. nedslog ögonen och rodnade.. Deras samtal bief så tyst att vi ej hörde det, bvarföre vi ock icke kunna omtala det. Konduktör Langdorff hade satt sig bredvid fröken Rosa. Han sade till henne: Har fröken nyligen varit i Stockholm? Nej, icke sedan jag sist träffade herr Langdorff der, på Norrbro, ledande ett fruntimmer., ,Ja så, — jag erinrar mig det nu Får jag fråga hvem detta fruntimret var? — Hon var ganska vacker.p Åh, det var en bekant.n Får jag ej veta hennes namn? Hvad kunde det väl intressera er, min fröken ? Hvad det kunde intressera mig? — Ja, var ni obeskedlig, herr Langdorff! ... Jag skall väl speja ut förbållandet. Ni förvånar mig! ... Kan ni säga mig sanna orsaken hvarför ni frågar, skall jag säga hennes namp. Hvarför är herr Langdorff så elak ? Min bästa fröken, hur får jag uppta ert tal? Som ni fattar det. Nå ... men skulle ni ej vilja underbjeipa min fattningsförmåga? — han fattade hennes hand. Det behöfver jag ej, svarade Rosa, vekt. Jag skall då säga er hvem det var: det var min kusin, som var på besök i Stockholm, och nu rest derifrån. Rosa nästan spratt till af glädje. — ,Nå, kunde ej herr Langdorff sagt det förut? Er ifver stegrade mitt intresse i att behålla hemligheten.n