Aftonbladet – 2 november 1843, sida 3

tygad om vådan af de liberala teorierna och verkligen. blifvit klokare, fastän andra tycka att jag med hvar dag blir alltmera yr i mössan. Man måste, om ett sådant rop skall vinna någon krelit, tillika företaga sig att söka vederlägga hvad kloka menniskor af motsatta åsigter hafva att anöra i sak; ty allmänheten kommer annars snart utt inse, att alltsammans är ett fortsatt drömmande eller ett tal mot bättre öfvertygelse. Det örkåller sig nemligen, i få ord sagdt, så med näringsfrihetsfrågan, att det visserligen skulle hafva stora svårigheter med sig, och vara orätt att vilja intaga en näringsfrihet i dess yttersta utsträckning, utan något slags band eller inskränkning; sjelfva samhällets tillvaro, behofvet af skatter för det helas upprätthållande, m. m., fordra i detta afseende att den individuella friheten skall ordnas. under vissa allmänna föreskrifter och lagar. Men lika visst är på andra sidan, att alla de band, som hafva ett repressift ändamål, d. v. s., som under form och sken af ömsesidigt skydd syfta att nedtrycka och tillbakahålla den individuella verksambeten och skickligheten inom konstgjorda sränser, såsom t. ex. en mängd förbud mot rättigheten att för egen person fritt utöfva ett yrke; vissa handteringars och handelsyrkens afskiljande från hvarandra genom godtyckliga och onaturliga sränser, som icke få öfverskridas, m. m., skada det allmänna, utan att gagna någon. Emot denna erfarenhet, som vitsordas af tusentals exempel, bafva nu skråförfäktarne icke annat än dessa tusen gånger omsagda deklamationer mot teorierna att åberopa, och det egentliga ändamålet dermed är vanligen att vinna ett ökadt antal anhängare för sina politiskt absolutistiska afsigter, ifrån det slags aristokrati, hvilken äfven inom näringarna finnes hos dem, som vilja förtjena så mycket som möjligt af andras arbete och dela med sig åt dem så litet som möjligt. PT Tråe se Lid ob d tös