, hetskänslan och med den folkets sympatier för i Frankrike. I Om Frankrike då raskt hade skyndat fram till Rhen, skulle Rhenprovinsernas invånare, hvilka vända dittills icke kunnat sätta emot preussiska envåldsprincipen annat än ett passivt motstånd, säkert med glädje emottagit edra härar: ty preusIsiska despotismen, icke nöjd med att hafva in-Iskränkt deras fria domstolsinrättningar, hotade redan att helt och hållet beröfva dem desamma. Deremot insmög sig misstroendet i Tyskland, ,Iså snart man märkte, att följderna af Juli-revosJlutionen icke längre svarade emot de begrepp man gjort sig derom. Det sätt hvarpå franska -iregeringen lemnade de folk hjelplösa, som uppIreste sig för samma principer, de stränga mått Joch steg den -vidtog, för att qväfva de liberala Igrundsatserna, som hade framkallat henne sjelf, Jallt detta antydde, att tyska folket endast kunde fräkna på sin egen kraft. Ifrån den stunden återföll det hastigt i apathi, oaktadt en billig harm; Joch man vande sig småningom att anse Preussen Isåsom den enda stat, hvilken var i stånd att befordra rörelsen framåt, I Oaktadt denna sakernas ställning upphörde ej Idet liberala partiet i södra Tyskland att vända Isina blickar åt Frankrike, och det förlorade äfven hela sitt förtroende och sin inflytelse, under det att två nya partier snart utmärkte sig genom kraftfullhet. -Begge, i början förenade om ideen att framkalla en inre utveckling, och att i detta afseende sätta sin förtröstan. till det, genom: en Ipopulär revolution pånyltfödda Preussen, dröjde icke att blotta de tvistepunkter, som åtskiljde dem. Det ena hoppades att låta friheten uppstå ur den tyska filosofienssköte, det andra deremot föreställde sig densamma utgå ur industriens. Det förra byllade franska revolutionens princip, stödd på den filosofiska; under det att det andra icke talade om annat än Zollverein och om enhet i Tysklands intressen, enhet i tyska folkets nationalitet. Detta sednare, som kallade sig det nationella partiet, ville åter uppbygga det gamla germaniska väldet och omgifva det med republikanska institutioner, under det att det förra -deremot åsyftade att utveckla demokratiens nya principer. Det är icke svårt att inse, huru det nationella partiets ider föga skilja sig ifrån det s. k. Burschenschaft.; Också behöfde de blott något träda fram i dagen, för att visa, att de tillhörde områ-: det af en absurd utopi. Detta skulle otvifvelaktigt inträffat, om icke 4840 års händelser hade tvingat begge partierna att hastigt söka komma till resultater, Detta skulle äfven hafva inträffat, jom konungen i Bayern halt mod att göra sin mening gällande. Men som denne monark icke: vågade företaga något hvarken mot Preussen eller: JÖsterrike, fästade det nationella partiet åter: allt: sitt hopp på Fredrik Wilhelm IV, som först år 4840 intog sin faders throm. Året 4840 har otvifvelaktigt varit mer vigtiet för Tyskland än för Frankrike; men i alla fallärbegge dessa-länders öde, alltifrån. denna tidpunkt, så innerligt sammanknulet, att all rörelse, som uppstår här, nödvändigt måste finna ett återljud i Frankrike. 26 4 UNDERSÖKNINGEN ANGÅENDE TILLVERKNING AF FALSKT STÄMPELPAPPER. (Forts. fr. 22 259.) T. f. åklagaren begärde antecknadt, att han hos Konungens befallningshafvande i länet anbållit, att herr hofrättsrådet måtte kallas, icke såsom vittne, utan endast för att i saken höras; och svaranden Bergqvist att, i motsatts med herr bofrätssrådets uppgift, ganska ofta inträffat, det extra ordinarie domare i herr hofrättsrådets domsaga sjelfve ombesöjt karteringen. klagaren hade anmält, det den skrift, Jon Johannesson velat till rätten ingifva, innefattade jäf emot ordföranden, hvarföre rätten ej ville uraktlåta att taga kännedom om anledningen till detta jäf och läsa skriften, hvilken innehöll, att Jon Johannesson hos justitiekanslern, genom en i afskrift bilagd klagoskrift, anmält sitt missöde att blifva inblandad i förevarande mål, samt att han derföre hemställde, huruvida ordföranden ansåge sig ojäfvig att med målet, så vidt det rörde Jon Johannessön, taga befat ning. Rätten afsade, att då ännu icke visat sig hvad afseende justitiekanslersembetet fäster vid Jon JohanRR —— rr EO Den följande morgonen, som blifvit bestämd