POLITISK KORRESPONDENS. Utdrag af ett bref till Paris, från preassiska Rhenlän derna i Oktober månad. Konung Fredrik Wilhelm IV i Preussen förstår egentligen icke med frihet och folkets rät ligheter den frihet och de rättigheter, som Frans männen proklamerade i Juli 2830. De som togo de kungliga löftena allvarligt, äro nu komna ifrån sina illusioner, och följaktlig en är den entusiasm, som utbröt 4840, och som liknade något den obeskrifliga entusiasm, som våra officiella tidningar stundom omtala, belt och hållet afkyld. En hastig öfverblick på orsakerna till de serskilda ombytena och på nuvarande beskaffenheten af det allmänna tänkesättet i Rhenprovinserna synes Oss förtjena uppmärksamhet. Då edra härar, under Napoleon, utspriddes öfver Tytkland, blef det våra regeringars politik alt åter uppväcka nationalandan emot inkräktningen, för att qväfva de frön af sjelfständighetskänsla, som utvecklade sig i den demokratiska åssociationen, som då var känd i Tyskland under namn af Burschenschaft. Hatet till franska namnet borde draga med sig hatet till de institutioner, som eder jättestora revolution wppkallat. Imedlertid lyckades man ej, så fintligt planen än var anlagd, att helt och hållet uppnå målet; och Burschenschafts-förbundet blef icke qväfdt, förr än Inqvisitoriska polisåtgärder användes mot detsamma. Man måste likväl medgifva, att cheferna för dessa demokratiska associationer i Tyskland icke voro frie från det hat till Frankrike, som våra regeringar vetat att uppväcka, och de förstodo icke att de derigenom arbetade på att befästa enväldet. I stället att anse Frankrike såsom den enda fiende de hade att hekriga, borde de snarare försökt att bilda ett förbund af det medlersta Europa, och i synnerhet at Tyskland och Frankrike, emot den ryska autokratien och den engelska aristokratien: ett förbund, som allena kan bevara Tyskland ifrån förtryck, så väl politiskt som socialt, så väl aristokratiskt som borgerligt, så väl inre som främmande. Den hufvudsakliga idgen af Burschenschaft var återställandet af Tyska Riket, grundadt på den af Romerska Påfvedömet oberoende christna kyrkan och modifieradt i enlighet med den nya tiden. Detta parti är än i dag kändt under namn det romantiska. De nuvarande konungarne af Bayern och Preussen, då de ännu endast voro kronprinsar, ådagaade lifliga sympatier för det romantiska partiet, smickrande sig med, att en gång den ene eller ndre skulle blifva chef för det tyskt-christna väldet. Till följd af dessa retrograda ider förleft Tyskland under hela femton år krökt under len brutalaste despotisms ok, ända till dess att lutligen juli-revolutionen kom att återväcka fri