Aftonbladet – 1 november 1843, sida 2

källor och brunnar, som i andra länder, ej heller genom regn, samladt i cisterner, och vissa årstider ej heller af den då så dyiga och ljumma Nilen, dref de! rika och konstrika folket, att genom konst ersätts hvad naturen förnekat det. För att få källor med friskt vatten, urhålkades i närmaste klippa stor: underjordiska källrar, i bvilka nilvatinet kunde inledas vid högsta öfversvämningsperioden. Dess: källrar måste anbringas i en tät och fast klippmassa, som förmådde utestänga solstrålarnes verkan. Tillika borde de ligga under Nilens högst: vattustånd. En sådan klippgrund träffas dock ej närmast Nilen, utan först några stadier längre vester, under den Libyska öknens sand. Men nä! man nödgades uthugga källrarna bortom de närmast Nilen belögna bergsträckningarne och sandfälten, så måste man äfven bana väg för Nil vsttnet dit. Hade denna vattenväg imedlertid varit en obeläckt kanal, så skulle den oupphörligt grott igen af dit yrande sand. För att undviks detta fanns, ej annan utväg än att öfvertäcka den att bekläda den med sten, der han gick igenom sandmeassan och att der berget mötte, föra der underjordiskt fram genom detta. Denna betäckt: kanal borde äfven förses med luftrör ofvanifrån — 2f Roms wvattenbyggmästare så kallade sestuaria till vädervexling för arbetarne vid kenalens rens ning; men dessa luftrörs dagöppningar måste til lika skyddas emot infallande sand, följaktligen var: högre belägen än sandens yta. Visserligen behöfde: en sådan upphöjning blott på vissa afstånd, eller der dagöppningarne befunnös; men om dessa afstånd fylldes med n saremanhängande vall, långsåt der inunder befintliga kanalen, så beredde man sig å detta kanaltak tillika en beqväm bana för materialtransport till pyramiden; hvilken var Jika nödvändig som kanaler. Herodot har utan tvifvel rätt, när han säger att Vägen tjenade till sådan träcsport, han hade allensst bordt tillägga at! vägen var taket på den kanal, som han berättar vara ledd för Nilens vatten till pyramidens un